Hej igen sota vanner. Det ar fredag och mulet ute for forsta gangen, jag vantar pa att klockan ska bli kvart over ett sa att vi kan ga ner och ta bussen till festivalomradet. Idag ska vi se den svenska filmen Sebbe. Jag har inte sett den forut, men jag hoppas den ar bra. Det har faktiskt varenda film vi sett har varit, det ar helt galet, jag vet inte hur jag ska rosta.
Haromdagen traffade vi Sam Worthington. Han var sa gullig att jag holl pa att borja grata, tillsammans med resten av tjejerna (och sakert nagra av killarna) i publiken. Idag ska vi traffa Samuel L Jackson. Kanske inte lika gullig, men anda galet cool.
Overhuvudtaget finns det sa oerhort mycket stiliga unga man har att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Det ar nastan varre an i Paris. Nej, vet ni vad, det ar faktiskt varre. Jag har ont i nacken av allt huvudvridande stup i kvarten. Ja, visst ar det synd om mig?
Jag har nastan svart att komma ihag hur man formulerar sig pa svenska, trots att jag ar har med fyra svenskar. Tillochmed med varandra pratar vi nagot konstigt halvsprak, blandar alla mojliga och omojliga ord. Men vi forstar varandra ganska bra anda, tycker jag.
Nu tror jag att jag ska satta mig och lasa To Kill A Mockingbird (sa himla bra!) en liten stund. Ah, jag langtar tills ikvall. Jag ska traffa en alldeles speciellt stilig ung man i parken. Puss!
HEJ mina sota vanner. Tangentbordet jag anvander har inte svenska bokstaver, sa det har blir lite galet, men sa far det vara.
Aaaah ni kan inte ana hur fint jag har det. De senaste dagarna har varit helt tokiga. Min vardfamilj ar varldens gulligaste nagonsin (fast de knappt pratar nagon engelska!). De ar Maria Grazia, hennes lillasyster och storebror, deras foraldrar och en kille fran Portugal som ocksa ar pa festivalen & ser precis ut som Zac Efron. Jag kallar honom Zac i huvudet.
Varldens gulligaste nagonsin ar i och for sig ungefar exakt varenda manniska jag traffat har. Maria Grazias vanner, gasterna fran andra lander, den svenska gruppen jag ar har med, de som jobbar med festivalen, Susan Sarandon som vi traffade igar… Jag holl pa att do for att hon sa sa kloka saker hela tiden.
Om ni upptacker massa konstiga sprakfel i den har texten sa ber jag om ursakt, men jag ar sa sprakligt forvirrad nu att jag inte vet vad. Jag vaxlar hela tiden mellan svenska, engelska, mycket bristfallig tyska, annu bristfalligare italienska, och nagon sorts hemmagjort teckensprak. Men det ar intressant ocksa, for man traffar sa himla mycket manniskor och alla pratar olika sprak. Ah. Fint.
Nu ar vi hemma och har atit lunch, snart ska vi ta bussen tillbaka till festivalomradet och traffa nagon italiensk skadis. Vet ni vad, vi kan horas mer senare i veckan? Ja, sa gor vi. Ciao, mina gullisar!
När ni läser det här, kära vänner, är jag på väg till eller redan framme i Giffoni, Italien. Som bekant ska jag sitta i juryn för en ungdomsfilmfestival, och anledningen till att jag fick den platsen stavas P-A-L-A-T-S-E-T. Åh, vad jag älskar det stället.
Jag kommer hem om tio dagar, det vill säga nästa söndag, bara för att åka bort igen några dagar senare… Sommaren, alltså, & vad den gör med bloggare! Men så kan det vara. Jag hoppas att jag kommer kunna blogga lite under min resa, men ni ska nog inte förvänta er dagliga uppdateringar, jag har inte med mig min dator utan lånar min värdfamiljs.
Åååh, jag är så nervös! Fast på ett bra sätt. Det kommer med största säkerhet att bli så himla, himla roligt och intressant och spännande och bäst på alla sätt och vis. Det gör inget att jag var tvungen att gå upp halv tre imorse, eller att jag kommer behöva ha på mig en mycket färgglad t-shirt, eller att… Äsch. Jag kan inte komma på något, så pirrig är jag.
Okej. Ja. Nu får det räcka. Vi kommer ju för sjutton att höras ganska snart, jag behöver inte bli alldeles sentimental. Ha det så himla himla fint, ta hand om er, tänk på fina saker och skratta mycket. Puss!
Kommer ni ihåg min 16 innan 16-lista? Den finns där nere i sidomenyn till höger, men jag måste erkänna att jag också har glömt bort den ett tag. Häromdagen tog jag mig en ordentlig tid på den och insåg att nej, vissa av de här sakerna vill jag inte göra längre. Till exempel att färga mina ögonfransar, varför sjutton skulle jag göra det? Det är ju bara att sminka dem. Och det där med att ta reda på min blodgrupp – hur tar man egentligen reda på det? Måste jag gå till en läkare? Så mycket längtar jag inte efter att få veta.
Men vissa saker ska jag faktiskt göra. Jag vill sitta och skriva på ett fik en dag, ha Seinfeld-maraton, vara tyst i ett helt dygn (även om jag antagligen kommer att avlida på kuppen), och jag vill forfarande skriva kärleksbrev och lämna på olika ställen. De är inte så många, men det är de som fortfarande gäller. De andra kan vi sätta inom parantes.
Så! Då vet vi det. Nu kan jag återgå till att packa, göra kollage och dricka vatten. Jag säger hejdå innan jag åker imorgon. Puss!
Tunnelbanan. När man har varit borta länge och kommer hem igen är det som att upptäcka stan på nytt. Det finns fik överallt! Snygga män översvämmar gatorna! Tunnelbanan existerar! & den är nästan det bästa av allt. Att få stämpla sin rabatterade remsa (ja, jag har remsa som en annan turist, men jag är hemma så lite i sommar att ett kort liksom inte lönade sig!) i spärren vid Abrahamsberg, gå upp för den långa trappan till perrongen, och kliva på tåget. Alla tyska turister som sitter och pratar och gör mig glad med sitt fina språk. Att titta ut genom fönstret och se stationerna virvla förbi. Kanske lyssnar jag på musik, kanske läser jag någonting, kanske stirrar jag på en tjej med fint hår. Åh. Jag älskar tunnelbanan. Tur det, jag har tre år av långa tunnelbaneresor till mitt gymnasium att se fram emot!
Mitt hår. Jag har länge känt att mitt hår är ungefär det största problemet på planeten. Som bekant försöker jag ju spara ut det, i den fåfänga förhoppningen att jag en dag ska vakna med sånt här svall, men än så länge har jag mest gått omkring och stört mig på det. Det är inte tillräckligt långt, mina lockar blir konstiga knorvlor så fort det inte är helt nytvättat, och jag är fortfarande inte nöjd med min hårfärg. Men! Just nu tycker jag faktiskt mycket om det. Det är så fint. Lite solblekt och vilt och, ja, knorvligt, men fint, faktiskt.
Café Hängmattan. För att de som jobbar där är så himla gulliga, gör väldigt goda smoothies och mackor, och kommer och erbjuder en vatten när det är varmt. Det ligger på Södermannagatan 10, tunnelbana (!) till Medborgarplatsen. Ni borde gå dit, allihopa, nu på en gång om ni kan. Så galet trevligt.
Giffoni. Det är två dagar tills jag åker! Jag är lite nervös. Fast mest glad, såklart, det ska bli så himla intressant och roligt och spännande. Jag har växlat pengar, köpt åksjuketuggummin (haha) och mailat med dottern i min värdfamilj. Hon är så gullig att man kan dö för mindre. Vi flyger från Arlanda 6.45 på torsdag morgon. Jag kommer behöva gå upp så tidigt att det inte ens är någon idé att gå och lägga sig. Men det gör inget för jag ska till Italien på ungdomsfilmfestival och jag är så himla himla lycklig över det!
Små (men stora) saker: körsbärsplockning, roliga skrivuppdrag, det här (alla Harry Potter-fans MÅSTE läsa, så viktigt är det), avocado, The Reader, Naked Juice Bar, katter, drömmar, Moritz Bleibtreu, sol, isvatten, Inception (jag har inte sett den men jag längtar så mycket!), Joachim Löew, Pride & Prejudice, kvällspromenader, åska, Trainspotting, ingefärslemonad, att Spanien vann VM & ja, jag är fortfarande så glad!, loppisfynd, att grilla marshmallows, Alfapet, Sarah Wilson och skrivinspiration mitt i natten
Nu kommer vi ju till det roligaste av allt! Under de senaste veckorna måste ni ha samlat på er hur mycket trevliga saker som helst, så nu är det dags att dela med sig! Skriv, skriv, skriv, så era hjärtan sjunger!
Det är okej att tycka att jag har gått över gränsen nu. Jag har på mig en jättemönstrad klänning från Indiska, mitt hår är utsläppt och hur lockigt som helst, jag har inget smink, jag drack en smoothie till frukost som bl.a. innehöll spenat & havremjölk, och idag tänker jag visa er min mammas tarotkort.
Men de är ju så himla fina! Jag kan sitta och titta på bilderna hur länge som helst, och läsa i handboken om vad de olika korten betyder. Här har jag valt ut de allra finaste.
Oroa er inte, jag ska inte börja prata om auror och själavandring och sånt. Men visst är de hemskt vackra?
Hej vänner. Ni som är hemma, det vill säga. Vilket är… ganska få av er. Det känns som att vi är den där gruppen av människor som är kvar på Hogwarts över jullovet. Ganska mysigt, faktiskt.
Som ni säkert redan har sett har jag bytt header! Den gamla var så förfärligt vintrig och grå (även om den var fin, John). Eller vänta, jag, förresten, det var inte alls jag som bytte. Det gjorde min käre vän Gustav, det var nämligen så himla krångligt att jag bara gav upp. Tack igen, Gustav!
Åh, jag har glömt att berätta en annan grej! Jag kom in på Södra Latin, så det är där jag kommer att börja i höst. Fint va? Jag kommer läsa tyska och ryska och latin och filosofi och psykologi och åh jag är så himla glad. Jag vet att det måste finnas några av er som ska börja gymnasiet nu, så kan ni inte berätta vad ni ska gå för linje? Jag är så nyfiken på vilka ni är och vad ni tycker om.
Annars spenderar jag just nu väldigt mycket tid med att titta på bilder på spanska fotbollsspelare. Jag saknar VM så himla mycket! Det är för sorgligt att det bara är vart fjärde år. Nästa gång det är kommer jag att vara 19 år gammal. Hur galet?
Och så håller jag på att skriva en packlista till Italien. Jag åker om fyra dagar! Åh, jag längtar så jag dör. Vet ni vilka skådespelare som kommer att vara där? Samuel L Jackson, Susan Sarandon och Sam Worthington (Jake Sully!). Det är ju bara för bra. Det enda som är påfrestande är att jag kommer ha på mig en officiell Giffoni-t-shirt hela tiden. Förra året var t-shirtarna gula och lila. Vad sjutton har jag som matchar med såna färger? Absolut ingenting, I’m telling you. Iallafall. Det kommer att bli så galet roligt.
Nu ska jag gå runt i lägenheten i mina nya skor så att jag slipper få skavsår i Italien. Snart. Ska bara titta på lite fler bilder på Torres & Casillas. Puss, fina ni!
Tadaa! Typisk Greta-när-det-är-varmt-outfit. Blusen är från Dr Denim (haha, alltså, namnet, men de gör hemskt fina kläder), shortsen är jättegamla och från H&M, skorna har jag nog visat en miljon gånger förut och klockhalsbandet också. Det enda halsbandet jag använder, och jag använder det väldigt ofta, men det är ju så himla fint.
Min syster Blenda tog bilderna, förresten. Hon provade blusen förut och konstaterade att hon kände sig som en riddare i den. Det var inte positivt. Men jag tycker det är ganska roligt att gå runt och ha riddar-ärmar!
Dags att åka in till stan & äta lunch med min fina Kristina. Ska bara sittdansa lite till Familjen först. Puss!
Jag ska sluta prata om landet, jag lovar er, men innan dess måste jag ju visa bilder därifrån. Min lillasyster Clara har tagit några stycken, Emily (som var där och hälsade på några dagar) har tagit någon, och resten är mina egna. Håll till godo!
Phew! Det där var quite a handful. Nu ska jag packa ner en miljon klänningar, platta luggen och åka till mamma. Senare ska jag träffa människorna jag ska åka till Italien med! Jag är lite nervös. Men mest glad. Säg någonting, är ni hemma, är ni utomlands, lever ni fortfarande?
