Mannen med de fjälliga händerna

Idag så gick jag in på Pressbyrån och köpte O/zon. Ni vet såna där minttabletter. Jag är beroende av dem. Utan en liten ask i väskan blir jag nervös – det kan ju hända att jag helt oförhappandes får katastrofal andedräkt. Eller att jag vill få bort matsmak ur munnen. Eller att jag bara blir väldigt sugen på mint.
Iallafall, jag skulle köpa en ny ask idag för den gamla tog slut på Way Out West. Jag betalade med en hundring, för jag hade inget mindre, och stod och väntade på att få tillbaka mina 79 kronor, för jag hade ingen enkrona heller. Mannen i kassan höll på och fumlade med mynten. Han fumlade länge. Jag tittade på hans händer för att se vad han egentligen höll på med.
Och såg ett par väldigt röda, och väldigt fjälliga händer. Det var någon sorts eksem, eller en brännskada, som gjorde att han hade svårt att använda händerna. Jag tyckte att det var sorgligt att han skulle behöva jobba när han hade det sådär.
Något som var ännu sorgligare hände när han efter en liten stund skulle ge mig mina pengar tillbaka. Han liksom välte över pengarna i min hand, för att inte behöva röra vid mig. Det var som att han trodde att jag skulle tycka att det var läskigt att hans händer såg ut sådär. Som att jag skulle tro att det smittade. Det trodde jag ju inte! Jag ville säga det till honom,  att jag inte tyckte att han var äcklig eller något, men det blev liksom inte läge. Jag tog mina pengar, sa tack och hejdå och så gick jag därifrån.