För ett tag sen fick min klass göra ett gammalt nationellt prov i svenska. Ett av delmomenten var att skriva en krönika. Jag valde rubriken Möten på resor och satte igång. Nu när jag läser det igen är det kanske inte det bästa jag skrivit, men jag tycker ändå att det är ett trevligt ämne och… Tja, jag fick betyget 10 av 10 av min lärare. Så helt katastrofal är den nog inte. Här är den, om ni vill läsa.
Året är 2008. Jag är i London med min mamma och syster, och vi slås gång på gång av hur trevliga britterna är emot oss. De ler, ber om ursäkt, flyttar sig när vi behöver komma förbi… Och hela tiden de vänliga orden. ”Of course, darling”, ”oh, sorry, honey”, ”thanks, love”. De är inte trevliga mot oss för att de tjänar på det, utan för att det är såna de är. Den stora skillnaden mellan Sverige och många andra länder är att här förväntar sig folk att få någonting tllbaka, istället för att tänka att man kan göra någon annans dag bättre genom simpel hyfs.
Året är 2009. Jag sitter vid min dator och skriver en text om trevlighet för min blogg. och jag funderar på hur trevliga vi egentigen är mot våra medmänniskor. När vi möter någon, vilka signaler sänder vi ut? Om någon frågar oss om vägen, ler och vi och säger lycka till efter att vi har förklarat, eller mumlar vi fram ett ”sväng vänster kring nästa hörn” och går vidare?
Är vi verkligen alltid så trevliga, och om inte; kan vi lära oss att bli det?
Jag tror inte att det är så att man föds med ett visst humör och sen aldrig kan byta. Man kan lära sig att vara trevlig, att se alla människor som jämlikar, att (ursäkta klyschan) behandla alla som man själv vill bli behandlad.
Om du går på Västerlånggatan en eftermiddag när vädret är klart, är chansen stor att en turist stoppar dig för att ställa en fråga. Kanske om det finns några bra fik i närheten, om något gammalt hus eller bara om vägen till slottet. Nästa gång det händer, i Gamla stan eller någon annanstans, tänk på hur den som frågar uppfattar dig! Le, var vänlig även om du inte kan svara på frågan, önska dem en fortsatt trevlig vistelse. Vem vet, kanske är det just dig de kommer ihåg när de senare tänker tillbaka på Sverige.
Den var riktigt bra!
Vi skrev exakt det provet i nian, och jag valde samma ämne som du, och skrev också om någon jag träffade i London. Men mitt blev inte alls så bra som ditt, jag fick dock mvg.