Skriv: Döden
Ni har redan sett rubriken och jag vet att den gör er lite orolig. Men var inte det! Dagens ämne är inte till för att berätta om skärsår eller självmordstankar, om det var något sådant ni tänkte. Snarare tvärtom, på något sätt.
Döden är onekligen fascinerande. Det är ett ämne som man talar förhållandevis lite om, med tanke på hur stor betydelse den har i våra liv. Det jag tänkte att ni kanske kunde skriva om är: Vad tror ni händer efter döden? Är den något ni tänker mycket på? Har ni någon gång varit med om en nära döden-upplevelse? Är ni rädda för att dö?
Jag tycker att döden är läskig. Det är inget jag förnekar. Jag vill inte dö. Aldrig. Men det är ju, vad vi vet, oundvikligt, så istället försöker jag att göra något av den tid jag har här. Trots allt vore det inte så kul att som gammal tänka tillbaka på sitt liv och inse att man inte har gjort något särskilt. Det är min värsta mardröm, tror jag.
Men nu är det er tur! Skriv, skriv, skriv!
(Och tack till Hedda som gav mig tema-tipset. Jag kunde inte för mitt liv komma på något. Om ni sitter på några fantastiska ämnen, så var inte rädda för att tipsa mig om dem!)
Jag tror att i alla levande finns det en själ. I de levande människornas kroppar har en själ bosatt sig. Utan själen får vi en tom blick (dimmiga ögon eller va man ska säga) och kroppen är bara som en orörlig docka. Allt levande har en stjäl. När vi dör så bosätter sig själen i någon annan kropp eller tingest. Osv osv. Kroppen ruttnar bort när man dör, för själen har försvunnit (usch! ja ska kremeras när ja dör aldrig att min kropp ska ligga i en kista o äckla sig).
Men det är bara vad jag tror. x)
Okej Greta nu måste jag skriva här och uttrycka min kärlek till speldosor! Det är så ååååh vackert! När ja va liten var mormor barnvakt till mig. Vi var i någon leksaksaffär och jag hittade små speldosor, jag blev kär i melodin på en av de och mormor köpte den till mig. (Melodin va bröllopsmarchen xD fast det hade ja ingen aning om då ja blev bara enchanted av det vackra klingandet från speldosan, du har säkert sett den jag har haft den for ages, den lät starkare om man hade den på trä som underlag, man vevade på en liten vev för att få den att spela).
I julas va ja på stockholme, affären, o letade julklappar till Lisa. De hade små speldosor. Jag blev kär i melodin på en va de men visste inte vilken låt det var. Jag o mamma va där några dagar senare o ja fråga om hon visste vilken melodi det var. Det gjorde hon (en låt från the swan lake). Jag ba JAA o tänkte att ja skulle söka på låten när ja kom hem, o lyssna på den. Det glömde jag naturligtvis.
Men nu så skulle ja lyssna på Tchaikovsky på spotify (han som gjort bla the nutcracker o the swan lake dådå) oså ba klicka ja på random låt, vilket råka vara en ifrån swan lake OSÅ BA VA DET DEN LÅTEN IFRÅN SPELDOSAN!!!! jag dog av lycka x)
Kände ba att jag behövde förklara min kärlek till speldosor. Det är som med katter. De har alltid fascinerat mig o lyckats få min kärlek. Jag älskar massa saker för att jag tycker det är så fruktansvärt vackert. Speldosor, piano, klassisk musik, ballet, snö, is, vinter, vår, höst, sommar, hav, stränder, blommor, konståkning, himlen, månen, regnbågar waah massa mer saker!!
Så nu har jag skrivit av mig lite tack och ursäkta xD
i gotta say. jag är livrädd för döden. jag tänker på det hela tiden. ”tänk om jag blir överkörd av den där bilen och dör” ”tänk om en istapp åker ned i huvudet på mig” ”tänk om flygplanet störtar” ”tänk om maten skulle vara förgiftad” ”tänk om det är självmordsbombare i tunnelbanan”.
jag tror att det är slut efter döden. that’s it, man fick sin chans. därav är jag rädd!