Skriv: Mitt allra första minne
Kommer ni ihåg för ett tag sen, när ni fick skriva om era barndomar? Idag tänkte jag att vi skulle gå ännu djupare på det temat. Dagens uppgift är nämligen att skriva om det första ni kan minnas att ni har varit med om.
Mitt första minne, tillexempel, är detta. Jag står på en bro tillsammans med min pappa. Det är soligt och blåsten tar tag i mitt hår. Men jag är inte rädd för att blåsa bort, för min pappa håller i min hand så stadigt. Jag når inte upp till över broräcket, så jag får titta genom spjälorna. Och jag är så trygg. Det är allt, men det är så fint. Jag är glad att just det är mitt första minne.
Kan ni komma ihåg era? Berätta! Jag måste säga att ni har varit lite sparsamma med kommenterandet på sista tiden, så det vore fint om ni ville skriva något nu. Bara för att göra mig glad, liksom. Skriv skriv skriv!
(Jag kommer att vara bortrest under helgen, men jag har skrivit ett inlägg i förväg så ni inte behöver gå runt och sakna mig alldeles för mycket. Och på söndag berättar jag mer om var jag har varit.)
vet inte vilket av dessa minen som är tidigast, men har en massa minnen från då jag var två tre år då vi bodde på en bondgård.
att en katt har vält ner en blomkruka i vardagsrummet och det är jord över hela golvet.
jag och mamma leker kurragömma och jag gömmer mig i hallen i ett par stövlar och bakom en jacka.
min mamma sitter och röker med sin vän på verandan, jag har ramlat och trillat eller nånting, springer mot henne och vill bli tröstad, men bränner mig på cigaretten
min pappa lyfter upp mig längst upp garderoben och det är kul, och lite läskigt.
pappa har en stor tryckpress i ladugården
jag går i ett trädgårdsland och det luktar persilja
jag sitter och her ner saker i hålet på gitarren och pappa blir arg, mamma sitter och lägger mosaik
My first memory is when I was 3 years old and lived in California. We had an Orange tree in the backyard and my first memory is of my father tying a wooden swing to thr tree and then I got to swing on it and he and mum pushed me. It’s a lovely first memory!
Jag har tänkt på det där med ”första minnet”. Jag tror faktiskt inte att det är möjligt att komma ihåg sitt första minne. Eller jag kan i varje fall inte definera mitt första minne. Självklart minns jag när jag satt hemma hos min farmor och jag och min syster lekte med dockor som hade sladdriga ben, jag minns när det var påsk och alla kusiner gick ut på gården för att leta påskägg och jag minns när jag blev jätteglad över ett par trädgårdshandskar som jag fick i present och när jag lärde mig ordet terass. Men vad jag tror är viktigast är att minnas är de där riktigt fina och lite speciella minnerna. Därför tänker jag berätta om ett av alla mina fina minnen, för jag tror att det är dem man kommer minnas hela livet oavsett om dem var först eller inte.
Jag minns när jag och mina tre närmaste vänner satt hemma hos mig en fin sommarkväll. Vi hade fönstrerna öppna och lyssnade på musik. Såndär musik som man blev glad av enda in i själen. Vi hade lagat vår favoriträtt och satt och pratade om livet. Sen gick vi ut på stockholms gator. Solen sken i våra ryggar och kvällen började smyga sig fram. Vi gick där i våra kjolar och tunna linnen, skrattade och tog bilder just för att minnas. Den sommarkvällen kommer jag alltid att minnas för jag kom ihåg att jag tänkte: Nu är jag så himla lycklig.
Det var en sommarnatt. Min familj hade åkt bil så långt, så långt. Vi skulle hälsa på mina kusiner i norrland. Vi kommer fram sent, och min moster visar oss in i huset. Vi går upp för en brant, dalablå trappa. I ett rum där uppe står en säng. Mina två yngre kusiner sover där i. Deras blonda, nästan vita hår, är små änglarufs kring deras sovande ansikten. Moa har ett blåprickigt nattlinne och Ylva ett rödprickigt.
På morgonen när vi alla är vakna gör vi pappdockor.
Jag kommer ihåg mitt första minne. Jag sitter inne hos farmor och farfar och tittar i fönstret när mina föräldrar och syskon åker på mormors begravning. Jag var bara 2,5, så jag var way för ung för att följa med.
När jag var i Piteå och vi hälsade på min mormorsmor Hanna på ålderdomshemmet. Jag fick åka i hennes rullstol och hon hade alltid en liten ask med karameller. Och så trodde hon att jag var min mamma.
Åh jag har inte tid att sitta och försöka komma fram till vilket som är mitt första minne.. Men jag ska skriva lite minnen som poppar upp i mitt huvud nu!
Jag minns när jag var 4 år och vi precis flyttat hit, från Grubbens Gata 7 till Grubbens Gata 11. Petter och hans familj var hemma hos oss, hela det rum som senare blev Jockes rum var fyllt av flyttlådor med allt möjligt i. Jag och Petter klättrade runt på dedär lådorna, hela dagen. Det är vad jag minns från flytten hit.
Jag minns när jag fick min våningssäng, det var Fannys gamla (duvet våra grannar). Pappa och Fannys pappa bar in den till mitt rum och jag fick bestämma vart jag ville ha den och så. Mys var det. Då kände jag mig verkligen som en storasyster (för alla storesyskon hade våningssäng tyckte jag). Haha gud så mycket saker vi fick an Fanny. Du var här en gång när vi fick en stor säck med kläder.
Jag minns massa saker från dagis.
Då Vera tog med sig sin baby born som hette Bullen (för att de kallade henne för Bullen då hon var bebis).
Då jag och Claudio lekte att vi var dedär två elaka gula o rosa katterna från Bamse, en tennisboll var Husmusen som vi sprang runt och jagade.
Då du och jag satt och grävde i sandlådan och Elis kom dit, du började fnissa, jag började fnissa för att du gjorde det, vi började skratta, Elis undrade vad som var så roligt, vi bara skrattade, han trodde vi skrattade åt honom, tog tag i håret på oss och slog ihop våra huvuden i varandra. Vi börjare gråta.
Då nästan hela dagis var sjuka och jag var den ensa som var där, det var tidigt på morgonen. Jag var hostig men på dagis ändå. Jag vågade inte hosta och harklade mig istället och usch så det kliade i halsen.
Åh jag minns första gången jag fann lakris välsmakande! Det var en sommar för läääänge sen på Öland. Min familj och Petters familj var där. Petter hade en burk med saltlakris som jag fick smaka av. Det var gott tyckte jag.
Jag minns en gång för vääldigt länge sen då jag mamma och pappa (jocke fanns inte, alltså var jag yngre än 4 år) var hemma hos någon.. Pappas kompis, minns inte hans namn. De hade en katt som hette Simba, han bet mig i tummen, och en sköldpadda som bodde i ett akvarium. Vi åt alltid morotskaka när vi var hemma hos de.
Nej nu måste jag sluta skriva. Adjö med dig!
Jag minns när vi bodde på flemminggatan. Jag hade ont i min höft och vi satt i köket jag satt lutad mot väggen och grät. Så pappa satte mig på sina axlar och vi åkte till akuten. Vi var där jättelänge och jag fick göra tuusen tester, så visade det sig att jag hade höftsnuva, eh. Så fick jag inte röra mig på en vecka. Och mamma skulle göra plättar till mig, men hon gjorde i en stekpanna istället för plättlaggen så fick de uppskurna som pizzabitar, och på fredagen den veckan köpte mamma jättemycket godiis.
Mitt starkaste och ett utav de tidigaste minnena tror jag.