Man får älska hur många man vill!
2010 februari 25
Igår när jag skulle gå och lägga mig, alldeles för sent av en rad olika anledningar, så kom jag att tänka på en sak.
Ni vet att folk ibland säger att orden ”jag älskar dig” har blivit uttjatade? Att folk säger dem för ofta? Att de inte betyder något längre?
Well, that’s bullshit.
Jag brukade ha svårt att säga det. Jättesvårt. Jag kunde inte ens säga det till mina föräldrar, vilket antagligen berodde på att vi aldrig har sagt det till varandra som folk gör ibland: ”okej, puss, jag älskar dig”. I slutet av ett telefonsamtal eller så. Det gör vi fortfarande inte särskilt ofta, när jag tänker efter. Men det är inte längre svårt att få fram de orden, när de vill ut.
”Men de vet ju att du älskar dem, det behöver du väl inte säga hela tiden?” tänker några av er nu. Ja, okej, mina föräldrar vet att jag älskar dem. Men gäller det mina vänner också? Klasskamrater? Andra släktingar? Det är inte säkert att de vet, faktiskt. Ibland kan man behöva påminna dem. Var inte rädda för det.
Ofta tror jag att vi tänker att vi inte riktigt får älska så många. Att de man älskar måste begränsas till en viss, liten, grupp. Och att de man ibland tänker ”åh, jag älskar honom” om, att känslan man känner inför den personen inte är på riktigt. Att den inte är kärlek för att man inte känner personen så bra, eller för att man just träffats, eller av någon annan orsak. Ibland jättefånig, typ ”jag kan inte älska en person som lyssnar på Green Day”.
Det är ju så fel! Man kan älska precis hur många man vill. Och all kärlek är ju, som ni vet, inte likadan. Kärleken till en mamma är inte densamma som den till en pojkvän, katt, bästa kompis eller faster. Det betyder inte att man bara kan älska en viss sorts förhållanden.
På samma gång ska man ju inte tvinga sig själv att säga något man inte känner. Bara för att din kompis säger att hon älskar dig, behöver du inte svara med samma sak. Det är upp till dig, på dina villkor. Men stanna upp nästa gång du tänker ”Jag älskar henne! Eller vänta, nej…” Inskränk inte dina känslor. I såna här situationer har de oftast rätt.
Man kan älska hur många man vill. Det är inget fel med att älska många, det gör dig inte till en fjortis/player/schlagerfestivaldeltagare (ni vet, såna som säger ”Jag älskar alla som ringer in och röstar på mig!”). Det gör dig bara till en mer kärleksfull människa. Och det är ju inte så bara.
6 Responses
leave one →
Bra Greta!!
HA! HA! (jag har inte problem med att älska.. känner att jag älskar.. ungefär allting xD)
Och jag är glad att jag är en sån människa! Jag blir småledsen varenda gång någon (även jag) använder ordet hata, även om det bara är nån iskall skolelev som just sprungit hela vägen till skolan i 20- grader för att SL fuckar sönder och som kommer in i skolbyggnaden och upplyser sina vänner om hur mycket denne hatar vintern, så gör det mig ledsen i smyg. Alla går runt och hatar allt så mycket men varför kan ingen älska allt istället? Och försöka att hitta mysiga och roliga saker med det de hatar. Det är inte så himla svårt, suck när ska människorna lära sig att älska? *skaka på huvudet*
Då kan jag ju säga att jag älskade det här blogginlägget!
jag säger inte heller ”jag älskar dig” till mina föräldrar särskilt ofta, inte till nån annan heller.
på nåt sätt så.. vet jag inte hur det känns att älska någon. det låter jättesorgligt egentligen.. men det är sant. Hur känns det att älska någon? jag tror säkert att jag älskar mina föräldrar och min släkt, men jag har jättesvårt att veta hur den känslan faktiskt Känns. Ibland dock.. så kan jag överfyllas av en intensiv värme som bara gör det tvunget att säga Jag älskar dig :) Bara gör det tvunget att på nåt sätt uttrycka den. Så då vet jag att det är kärlek jag känner. Tyvärr dyker den bara upp vid få tillfällen, men jag hoppas o tror ändå att kärlek inte fungerar så att den bara uppkommer ibland. förhoppningsvis så finns den där hela tiden, inombords, bara att jag inte alltid känner den …
jag älskar väldigt många, på väldigt olika sätt och väldigt olika grader. Men älskar gör jag. Dock passar jag mig för att använda älskar i fel sammanhang, som att säga ”puss babe, jag älskar dig” till klasskompisar som jag faktiskt inte älskar på något sätt, eller att påstå att jag älskar alla som gillar samma mat som mig. För det gör jag inte.
Men de vänner, släktingar, platser och saker jag älskar älskar jag helhjärtat och upplyser hela världen om konstant!
Jag skrev en gång för någon månad sedan ett halvdåligt utkast om att jag aldrig sagt de där orden till någon. Någonsin. Och att jag tyckte att de förlorar sin kraft om man slänger ur sig dem hursomhelst. Till viss del står jag självklart kvar vid det, men jag förstår ändå vad du menar och ser nog lite lättare på det nu. Jag tycker fortfarande man verkligen verkligen ska mena det när man säger det, men å andra sidan måste man inte vara rädd för att säga det om man nu vet att man älskar någon.
Jag ska försöka börja använda de där orden mer, även om det blir svårt i början.