Tonåren måste inte vara de värsta åren i ditt liv!
Det finns en missuppfattning bland tonåringar idag. Den går i stort sett ut på att det måste vara fruktansvärt att vara ung, att det är något som inte går att komma undan. Man måste känna att livet är hemskt, annars är det något fel på en.
Det här är så fel att jag inte ens vet var jag ska börja.
Jag förnekar inte att det ibland kan vara en aning frustrerande att vara tonåring. Man är i ett sådant gränsland mellan barndom och vuxenhet, i ena sekunden vill man sitta i sin mammas knä och i den andra vill man att ens mamma ska lämna en ifred för alltid. Samtidigt som man måste anpassa sig till allt det nya som dyker upp i livet, måste man prestera i skolan och bestämma sig för vad man vill göra när man – åh, denna hägring – blir stor.
Men att gå in i en ny fas i livet med inställningen att det här kommer bli jobbigt, alla säger att det är så hemskt att vara tonåring, jag vill inte, är som att be om olycka. Det är klart att saker kommer vara jobbiga om du tror att de kommer vara det. I alla skeden i våra liv kommer vi att möta hinder, det gäller inte bara tonårsperioden. Acceptera det.
Istllet för att gräva ner sig i sin tonårsolycka kan man faktiskt göra något åt den. Man kan se den för vad den är: hormoner, fördomar och anpassningssvårigheter. Och när man väl har insett det, är nästa steg enklare. Det gäller att göra saker för att få livet att vara så fantastiskt som möjligt. Om ditt största intresse är att bygga flygplansmodeller, lägg då för guds skull tid på att göra det istället för att tänka ”om jag gör det kommer ingen vilja vara min vän, det är för nördigt”. Om du tycker att det verkar roligt att dansa, så anmäl dig då till en danskurs.
Tänk inte att ”när jag blir vuxen ska jag göra så mycket roliga saker, jag längtar tills tonåren är över och jag kan börja leva”. Snälla, gör inte det. Låt inte tiden upptas av så oerhört mycket drömmande om framtiden att du glömmer bort att leva. Jobba mot dina mål, men se till att du har roligt och/eller gör något meningsfullt medan. Ifall du verkligen tycker att ditt liv är horribelt, gör något åt det.
Det är jobbigt att vara ung. Det är en problematisk tid för de allra flesta. Men gör det inte värre än det är, för dig själv eller för andra. Livet måste inte vara hemskt. Det är inte meningen.
Jag har nog aldrig riktigt förstått det där. Man är sprängfylld av hormoner i tonåren, alla är så himla olika utvecklade och det är ofta en jävla massa problem.
Men jag kan säga helt ärligt att jag ÄLSKAR att vara tonåring. Jag älskar det!
Det är nu, nu man har de där åren av festivaler, vilda sommarnätter, och en massa vackra pojkar som man kysser i lycko och alkohol-ruset. Det kanske inte är bra så sätt, men det är nåt speciellt med det.
Tonårsmisären, kanske man ska kalla det? Det är vackert, och jag är iallafall lycklig. Verkligen.
Antagligen blir mitt liv bättre när jag blir vuxen och kanske lite mer stabil. Men jag trivs nu.
Lät lite som inspiration och övning inför nationella på torsdag.
Jag har faktiskt svårt att se ett liv utan att vara ung, jag tror jag kommer dö innan trettio, det är ju också helt absurt och knäppt, men det kanske hjälper en att försöka leva nu. Jag tror också att alla vill krypa ner i mammas knä, jag tror att mamma vill det, att mormor vill det, att han på stan som spelade luftgitarr för sig själv vill det.
Jag är rädd för att förlora den här känslan. Den här känslan av frihet, den här känslan av att jag kan misslyckas och misslyckas och sen göra om igen, jag har tid att ändra mig. När jag är trettio har jag inte tid att ändra mig längre. Den här känslan av att ha allt framför sig, att kunna dansa på gatan i ett glädjerus. Jag är inte tvungen till något, och det jag är tvungen till, vill jag göra. Som att gå i skolan, jag vill lära mig, lära mig allt i världen, och jag har tid att göra det.
Tänk när tiden tar slut. Om jag dör snart, har jag inget att oroa mig för. Om jag lever i en evighet, ska jag bli chokladkonditor. Det spelar mig inte så stor roll.
Hahaha jag älskar älskar älskar att vara tonåring!
Javisst vi får utstå mycket hat från äldre som vi inte förtjänar (och mycket hat som vi HAR förtjänat xD), jamenar hur många vuxna människor utan egna barn uppskattar väl ljudliga jobbiga tonåringar som övrtar hela tunnelbanevagnen etc? Men det är ju så underbart! Det är så jävla upp och ner, så man blir aldrig trött på sitt liv för att ena dagen vill man inte gå upp ur sängen för att allt känns helt åt helvete. Men eftersom att man så säkert vet att om en timma kommer det kännas som att man aldrig varit så lycklig i hela sitt liv så blir allt bra ändå.
Tonåring<3
Good advice- I just hate that people look down on me because I am a teenage. It’s like I can’t have opinions because I’m only 14.