Att dansa vals

Att öva vals: Hans hand på min rygg och hans andedräkt i mitt hår. Jag minns plötsligt att vi gick på samma gitarrlektioner i sexan. Han är så nära att det är lite svårt att andas, jag försöker tänka en-två-tre en-två-tre men alla tankar har runnit ut med handsvetten. Jag undrar om han minns att vi hade gitarrkonsert en gång, han var så duktig, jag kunde knappt spela trots att jag hållit på i ett år. Men han var bra. Och jag var imponerad.
Vi dansar. Han håller mig precis lagom hårt och är precis lagom nära; jag kan förstås inte låta bli att tänka på hur bred hans axel är under min darrande hand, hur hans höft känns mot min. Hans ljusa ögon – jag brukar inte tycka om dem, men i gympasalsljuset är de märkligt tilldragande. En-två-tre, en-två-tre, en-två-tre. När vi byter danspartners säger han ”Ska jag behöva lämna ifrån mig dig nu?”

På den riktiga balen. Jag har köpt en ny klänning och nya skor, trots att jag redan har så många. Klänningskjolen snurrar runt mig om jag vänder mig om snabbt.
Mina vänner är redan där. De är så fina, i höga klackar och långa ögonfransar, de ser ut som små prinsessor.
På en scen spelar ett liveband, den överviktige sångaren misshandlar en gammal schlagerlåt till oigenkännlighet. Jag får stå ut, tänker jag, det kommer bli trevligt ändå. Och då ser jag honom.
Han har svarta byxor och vit skjorta, det får hans ljusa hår att se annorlunda ut. Igen tänker jag på hur duktig han var på gitarr, undrar om han fortfarande spelar. Kan inte minnas att han hade de typiska förhårdnaderna på fingertopparna när vi dansade, men jag kan inte minnas så mycket alls.
Och han står en bit bort med sina vänner och han tittar inte mot mig så jag tittar inte mot honom. Försöker koncentrera mig på vad mina vänner säger. De fnissar och pekar diskret på de olika finklädda tonåringarna i salen, plötsligt blir jag så oändligt trött. Jag vill inte vara här, jag vill vara hemma i mitt rum och läsa, inte vara en del av den här vuxenleken. Jag ursäktar mig och går bort till bordet med vatten.
Dricker och dricker och dricker. Om man dricker för mycket vatten kan man rubba saltbalansen i kroppen – jag kör på det.
Och så knackar någon på min axel och jag vänder mig om snabbt och min kjol snurrar, det är han och han frågar om jag vill dansa, jag säger ja tack och tänker inte på vad jag gör med vattenglaset, kanske släpper jag det i golvet, han krokar sin arm i min och tar med mig ut på dansgolvet, lägger sin hand mellan mina skulderblad och sin hand i min, går lite närmre, det är en vals. Vi dansar och jag har svårt att tänka på något annat än hans ögon. Och jag som aldrig lägger märke tills folks ögon.

Hans hand är fortfarande på min rygg men hans andra är på mitt bröst, hans tunga i min mun. Vi står bakom någon sorts pelare, sprang iväg efter andra dansen när han råkade komma åt min rumpa och vi båda liksom stelnade till. Han tittade på mig och andades plötsligt tyngre, jag tänkte att herregud vad jag vill se hans axlar utan skjorta. Och nu står vi bakom en pelare och hans mun har tagit sig ner till min hals. Jag har min hand i hans hår, det här är en vuxenlek jag kan stå ut med, och inte bara det. Han biter mig i halsen och jag försöker att inte sucka alltför högt. Vi inser båda två att vi skulle bli utkastade och utskämda om någon hittade oss. Men det gör inget för nu känner jag hans läppar på insidan av mitt lår och hans fingrar – de hade visst förhårdnader ändå – åh, hans fingrar. Han viskar ”Minns du att vi gick på samma gitarrlektioner i sexan?”