Fantastiskt bra på livet

Vi kommer ihåg första gången vi möttes, vi kommer alltid att minnas, även efter att våra hjärtan blivit kalla och stela. Vi möttes inte som vilket jävla skitpar som helst. När vi möttes slog det inga gnistor, det utbröt en skogsbrand. Den släckte våra liv men vi odlade nya.
Vår kärlek är något ALLDELES EXTRA, varenda par säger det men vi är de enda som inte ljuger. Vi tänker inte ljuga vi tänker vara sanna och aldrig försvinna från jordens yta vi tänker vara kvar föralltid förutom när vi åker ut i rymden. Vi planerar en sådan resa ganska snart.
Det enda vi vill göra är att ligga skriva sova tänka ligga prata andas ligga. Så vi gör det. Vi tänker inte anpassa oss till någons regler bara för att vi har döda mammor och sneda tänder; tänker inte gå till kyrkogården eller tandläkaren; tänker inte ens gå till jobbet för så lite som vi tjänar är det inte värt det ändå. Vi tänker ligga här och ligga.

Vi sa att våra mammor är döda – vi ljög. Vi gör lite som vi vill, vi gör så lite vi vill, vi gör så lite, men vi vill. Våra mammor är inte döda, vi vill, men de lever. De lever och de frodas, vi bor på Annan Ort tills de inser att vi inte tänker låta dem stå i vägen för oss. Vi vet att vi sa att vi inte tänker ljuga – vi ljög.
För länge sen hade vi vänner. Dem har vi glömt, men det gör oss inget. Vi brukade tycka att det var nödvändigt men inte längre. Vår kärlek räcker, och blir över, för den delen. Men det som blir över kan vi inte lägga på andra. Vi sparar det i små burkar märkta ”VÅR KÄRLEK”, om den vi har mot förmodan skulle ta slut. Vi behöver inga andra och vi önskar att de också kunde förstå det.
Var vi än går är det vi som bestämmer, vi tar för mycket plats och det trivs vi bra med. I början tänkte vi att det skulle gå över, men nu har vi fyllt upp universum med oss själva i ett år och det händer ju inget. Vi trivs bra med det.