Gretas syn på den svenska skolan
(När ni läser detta inlägg, var snälla och ha i åtanke att jag absolut inte hatar skolan på något sätt. Delar av den älskar jag. Andra accepterar jag. Med det sagt, kan ni nu läsa och diskutera!)
En sak som jag har funderat mycket över på senaste tiden är skolan. Det började när min bloggkompis Luinae deklarerade att hon ska sluta i sin skola, för att istället gå i en virtual school. Sen läste jag hur Leo Babauta unschoolar sina barn. De bor i Kanada och USA, där skolpliktslagen ser lite annorlunda ut än här i Sverige, men det fick mig ändå att börja tänka efter.
Idag lär vi oss saker i grundskolan som våra föräldrar aldrig behövde lära sig. Är de dummare än vi? Har denna okunskap legat dem i fatet? Kommer vi någonsin ha nytta av de – ibland ganska underliga och ovidkommande – saker vi lär oss?
Jag tycker mycket om vissa delar av skolundervisningen. Språk, till exempel, och SO-ämnena. De intresserar mig, jag tycker att det är roligt, därför lär jag mig lättare och presterar bättre inom de områdena. I ämnen som matte, NO och gympa, däremot, presterar jag medelmåttigt eftersom det jag lär mig i de ämnena inte betyder något för mig. Jag kan inte sätta det i ett sammanhang, tänka ”det här är jättebra att kunna när…”. Ändå läser jag dem, för vad skulle jag annars göra? I och med skolplikten så måste jag, annars vidtas åtgärder. Alla måste läsa alla ämnen, och om man ifrågasätter det får man ett ganska korthugget ”Men tänk på de som tycker jättemycket om kemi, ska de då inte få läsa det?” som svar.
Det är klart de ska. På samma sätt som jag ska få läsa språk och historia. Men ska jag behöva läsa ingående, djuplodande om något som inte intresserar mig och som jag är ganska säker på att jag aldrig kommer ha användning för i livet? Jag tycker inte det. Den energin skulle jag kunna lägga på annat.
En av mina systrar går i femman. Hon får lära sig hur man räknar med enkla ekvationer, men vet inte vad feminism är.
Jag går i nian, och har alltså snart gått ut grundskolan. Vi läser just nu om genetik på molekylärnivå, men har fortfarande inte pratat om skillnaden mellan självförtroende och självkänsla.
Enligt mig så lär man sig väldigt ofta fel saker i skolan. För vad har man egentligen mest nytta av? Om man verkligen tänker efter? Är det viktigast att lära sig om människovärde och att motverka fördomar, eller att lära sig räkna med Pythagoras sats?
40 minuter i veckan har vi ett ämne som så tjusigt heter livskunskap. I det ämnet har vi vår gympalärare. I början tittade vi på filmer om ungdomsvåld, men vi diskuterade dem aldrig. Nu har vi övergått till att spela sällskapsspel. På den lektion som borde vara grunden, det allra viktigaste, för all undervisning, spelar vi Orangino. Ingen verkar tycka att det är något konstigt med det.
Hos vuxna poängteras alltid det viktiga i att inte ta med sig arbetet hem, att jobba på jobbet och vara ledig hemma. Men i skolan måste man ta med sig sina böcker hem, för annars får man underkänt.
Hur rimligt är det egentligen att vi går i skolan ungefär 6 timmar per dag, bara för att sen gå hem och gå i skolan en stund till?
Varje dag, helger och lov borträknade, i 10 år. Plus 3 år i gymnasiet, som är frivilligt enligt Svea Rikes lag men obligatoriskt enligt samhällets. Vi, som är unga och otämjda och har de bästa idéerna och alla förutsättningar för att bli fantastiska. Vi placeras i en skola och blir tillsagda att om du inte stannar här, så kommer det inte gå bra för dig i livet. Du måste göra som vi säger och inte fråga så mycket, vi vet bäst eftersom vi är vuxna, vi gör bara vad som är bäst för er.
Det är underligt att det man lär sig i grundskolan inte stämmer överens med det man får lära sig som vuxen. Är det inte det? Är inte det vad grundskolan handlar om? Allmänbildning och förberedelse inför vuxenlivet?
Att alla behöver läsa alla ämnen är inte konstigt, jag lovar, du kommer behöva de där enkla ekvationerna man lär sig i nian. Dessutom ska skolan i den åldern se till att eleverna får pröva på vad de kan vara intresserade av, jag hade till exempel inte gått natur om jag inte läst NO, och det är ett val jag är glad över. Man ska inte underskatta naturvetenskap.
Däremot så går man igenom på tok för lite feminism, demokratilära och så vidare, vilket är trist och onödigt, till och med samhällsfarligt. Där tycker jag nog att man skulle kunna göra en omprioritering. Dock det faktum att vi lär oss mer än våra föräldrar, det är väl enbart positivt att kunskapsnivån i samhället ökar? Att ha ett välutbildat folk är positivt även om inte alla jobbar med det.
That’s why I hate school. Det är så jävla fittigt. Allt är fittigt. Dubbelmoral och shit. Det som upprör mig mest är att i massa omtalade böcer om hälsa och lalala så måste vuxna skilja på jobbet och hemma. Man ska inte ta med sig jobbet hem, man måste vila och låta sin hjärna koppla av lite. Men samtidigt måsta vi ungdomar och barn som går i skolan ta hem vårt jobb, skolan, hem varenda dag för att inte få IG. Och grejen är att det inte bara är ”får du dåliga betyg går det dåligt för dig i livet” som tvingar oss att prestera bra i skolan. Det är social skit också. För vem vill berätta för alla i klassen att ”Jo jag fick G..” om alla andra fick MVG?
Jag förstår verkligen inte heller varför vi lär oss sån jävla skit i skolan. Vemfan bryr sig om hur man räknar in elektroner i k-skal och skit? När kommer vi ha användning av det!? ”Tänk om någon här vill bli kemist då?” Svarar lärarna om en elev frågar ”VARFÖR ska vi lära oss detta?” Man ba MEN VISST! TACK FÖR DEN JÄVLA SKOLA! Nej fyfan nu pallar jag inte skriva mer för då kommer det bli en wall of text med ilska och hat, så adjö.
Jag håller med om att det är för lite allmänbildning, och för lite livskunskap. Däremot håller jag inte med att det är för mycket naturvetenskap och matematik. Naturvetenskap tillhör också allmänbildning, och det är viktigt att elever får prova på det innan de väljer gymnasieprogram. Dessutom är det viktigt att läsa matematik i ung ålder för att det (på samma sätt som språk) är enklast att lära när man är yngre.
Om du tänker efter, så kanske det bara är din skola. Jag har 2×40min mentorstid/livskunskap i veckan (förra året hade vi 3×40). Vi har konversationer i böcker om våra liv med våra mentorer. Vi skriver hur det går i skolan, hur det gå rutanför skolan, vad vi ska kämpa för den här veckan, sen får vi svar till nästa vecka. Och har någon någonsin fått lära sig livet i skolan? Skolan kan inte lära ut känslor.
Matten behöver du, alltid, du använder den utan att tänka, lika lätt som du läser de här bokstäverna. Dom här bokstäverna skulle inte finnas utan matte. Och förstår du hur ovetande du skulle vara utan naturvetenskapen? Om du tycker det är tråkigt, okej, jag fattar det, många gör. Men känns det inte bra att veta hur din kropp fungerar? Varför solen går upp och ner? Varför din dator fungerar och lampa lyser?
Och i grundskolan lär vi oss inte mycket mer än det, npgra detaljer till, men inte mycket mer.
Samma sak som om någon som älskar kemi skulle välja bort religion i grundskolan. Den skulle inte veta ett dugg om något annat än några svaga kristna traditioner.
(påtal om inget, vad vore matrix, utan siffror och religon i bakgrunden?! Båda behövs.)
Du har ingen jämförelse här. Vilket skolsystem vill du ha? Går det utforma något där 6 åringar vet vad de är intresserade av och ska välja skola efter det? (i österrike börjar man gymnasiet i 6:an ungefär, du är elva-tolv år och ska veta vad du vill). Man behöver en tid på sig att lära sig gilla saker. Jag avskydde svenska i 0-5an, det är mitt bästa ämne nu. Älskade fysik i 6:an, ryser av tanken på fysiklektionerna nu, men åh jag vill veta mer om antimateria, det är så spännande. Träslöjd blev syslöjd. Historia och religion blev roligt tack var det läraren. De här sista åren behövs alla ämnen.
Och hur fantastsikt känns det inte med friheten efter dom här senaste tio åren?
I agree with you 100%
What is more important? How to make a resume or how to use rotational symmetry?
I think I will have to write a blog post on it, it is such a good topic!
Here it is: http://moremagicalways.blogspot.com/2010/04/what-does-school-teach-you.html
Are you in 9th grade too? I thought you were much older. Oh, and I Iive in Canada, not the US.
Oh, I’ll read it! Glad you liked my post. Yes, I am in 9th grade, but I’m not sure the Canadian (sorry!) school system is the same as ours. Anyway, I’m 15 going on 16.
Som blivande lärare kan jag bara hålla med på de allra flesta punkter du tar upp. Jag ska till och med bli mattelärare, och även jag funderar dagligen varför jag egentligen ska lära mina elever Pythagoras sats. Jag kommer fram till att det ska jag nog, av en massa olika anledningar, men det är skillnad på att lära och att kräva intresse.
Skolan borde helt klart inkludera mer livskunskap, riktig livskunskap. Men det är svårt för oss vuxna att se vad som är livskunskap för er, tror jag. Våga stå på dig/er, våga påverka. Skolan är er arbetsplats, ni har också ett ansvar, om än de vuxnas ansvar är störst :)
Det kan kännas jobbigt nu, men det underlättar mycket inför gymnasiet vill jag lova! Jag går som sagt Sam~ Språk nu och vi läser både Naturkunskap A & B samt Matte A & B.
Gymnastiken däremot borde de tänka om med. Det är ju bra att röra sig förstås men det borde inte alls vara så betygsbundet. Om man hellre vill gå en promenad eller liknande så ska det betyda lika mycket som om man var med och spelade fotboll t.ex.
Oj. Varför har jag inte läst det här tidigare? Jaja, nu kommer min kommentar sådär en vecka senare, men bättre sent än aldrig (åh, så fyndig jag är).
Jag måste bara inflika, att jag tycker att det är bra att vi har så många olika ämnen i grundskolan, för att jag tycker att man måste få en grund för alla ämnen. Hur kan man veta vilka ämnen att studera om man inte känner till alla? Man måste få en grund för alla ämnen för att kunna bilda sig en uppfattning om dem. Och enligt mig är det ju det grundskolan är till för – att lägga en grund för en fortsatt utbildning. Vid sexton års ålder borde man i alla fall ha ett hum om vad man vill läsa senare: och man väljer gymnasium utifrån det.
Jag kan inte påstå att jag tycker om att ha alla ämnen (Träslojd! Mardröm! Och gympa ska vi inte ens tala om) – men jag vet att jag inte skulle vilja välja bort dem INNAN jag hade haft chansen att se vad de är. Jag vill inte missa något. Att jag däremot ska få sämre betyg i Idrott bara för att jag inte har något bollsinne är riktigt jävla lågt. Alla kan inte förväntas vara Zlatan – så varför ska vi betygsättas sådan jämförelse?
Att vissa ämnen verkar vara ”mindre viktiga” enligt skolverket (eller vilka ”högre makter” som nu bestämmer): som Musik. Vi har musik fyrtio minuter varje vecka. Vi är lite drygt tjugo personer (några fler) i vår klass. Det är två minuter per elev. Hur många minuter per elev är det när minst tio går till spillo när det ska plockas fram instrument, plockas bort, delas ut papper, pennor, ropas upp namn..? Jag har inte haft en enda minut på två år. Jag kan, men hon vet det inte. DET är misslyckad skola. Hur kan en lärare missa vad eleven kan – de saker som läraren själv ska ha lärt ut?
Jag vill påstå att vi har en bra SO lärare, som tar upp viktiga frågor och hellre har diskussioner i klassen, än en klass som läser tio sidor i en bok. Jag vill också påstå att våra mentorstider är ett skämt. Själv har jag inget emot att skriva några ord i en rosa bok och sedan läsa tjugo minuter – men om mentorstiden är förmodad att vara till någon nytta kan jag bara fråga – vilken nytta? Lära oss att läsa?
Sedan det här med att ta hem jobbet. Jag har läst flera gånger i tidningar om ”ökad stress bland unga” och i flera av dessa artiklar drar skribenten in datorer som en stark faktor för ”stressökningen”. Strålning, för mycket stillasittande, leder till dålig sömn och dålig hälsa.
Ursäkta! Och om man varje vecka, har läxor i olika ämnen, prov varje månad och skola varje dag – hur stressframkallande är inte det? Veta att om du inte gör läxorna eller pluggar till proven – eller gör det dåligt! Så kommer det att märkas. Lärarna kommer skriva upp dina provresultat och det kommer synas på betygen. Betyg betyg betyg.
IG är noll poäng, G är tio, VG femton, MVG tjugo. Ju högre poäng du har, ju fler skolor kommer du in på. Klarar du inte matte, svenska, engelska måste du plugga om dem. Och vem vill plugga om? Vem vill få ett G när man vet att det finns två bättre alternativ? Hur kan man undgå att känna press när man vet att allt hänger på vad du gör JUST NU. Om du skippar – aka inte pluggar till ett på natten för att få högsta betyg – ett prov för att du inte orkar – det drar ner betyget. Om du inte är aktiv på lektionerna – det drar ner betyget (i bästa fall hindrar betyget från att höjas). För att lyckas i skolan måste du göra ALLT, hela tiden, BRA, BÄTTRE och BÄST.
Annars har du ju förstört ditt liv. För det är ju det de säger? Ditt liv hänger på din utbildning. Din fortsatta utbildning hänger på det du gör nu. Du ska kunna allt. Du ska klara av alla ämnen. Du ska, om möjligt, vara bra på alla ämnen. Det är ju bäst för dig. Även om du vill bli dataprogrammerare ska du vara bra på hemkunskap och idrott. Du måste samla poäng.
Stress? Ja, stress och press och ångest och stress igen.
Och vadå ”det är för ert eget bästa – ni ska vara förberedda när ni kommer ut i den VERKLIGA VÄRLDEN.” – Så mitt liv nu är inte verkligt? Så när vi börjar jobba ska vi vara vana vid att vara stressade och jobba övertid hemma?
Att utvecklingen går framåt – att vi vet så mycket mer än för bara hundra år sedan – är otroligt. Det är BRA, tycker jag. Och ja, vi måste hänga med, vi måste lära oss det nya – men till vilken grad? Hur många ämnen ska vi ha egentligen? Hur mycket skola ska vi ha? Hur ska vi hinna med allt? Ska vi verkligen behöva prioritera skolan över livet? Först grundskola, sedan gymnasie, (sedan universitet?), sedan jobb? Och sedan pension och död. Jiha. När ska man hinna leva?
Ah. Skönt att få ut lite agressioner gentemot skolan. Även om kommentaren blev liite för lång, host host.
Det är sånt här jag tänker på när jag är i skolan. ”Varför måste jag läramig just det här?” vad är egentligen relevant allmänbildning och bidrar till ett klarare synsätt på samhället och vad äg egentligen bara… saker?