Trevliga Saker på Tisdagar, 22/6-10
Paris – Dakar av Jens Liljestrand. De senaste dagarna har jag läst en bok som verkligen har, vad ska man säga, tagit mig med storm. Den består av sju berättelser som egentligen inte har med varandra att göra, men som ändå handlar om samma sak. Sju män som ständigt kämpar mot världen på ett eller annat sätt – en toastmaster på ett bröllop som försöker få kontroll över tiden, en psykiskt misshandlad man som medverkar i ett underligt forskningsprojekt, en man med Downs syndrom som umgås med dokusåpastjärnor. Det är surrealistiskt, obehagligt och väldigt väldigt bra.
Spotify Premium. Jag har tänkt jättelänge att jag ska köpa det, men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu. Och det ångrar jag. För även om jag inte har 3G i min iPhone så kan jag använda offline playlists, och det är så skönt. Nu kan jag lyssna (nästan) hur mycket jag vill.
Fotbolls-VM. Ja, jag har redan skrivit om det. MEN DET ÄR JU SÅ INTRESSANT. När jag skriver det här har jag försnacket (hemskt ord) till Frankrike – Sydafrika på i bakgrunden (SVT Play är jordens bästa uppfinning, nästan), och jag måste hela tiden minimera Ommwriter-fönstret för att titta lite. Det kommer att bli så oerhört spännande när det bara är sexton lag kvar, och sen när det är ännu färre… Jag kommer bli helt galen och bara kunna prata om Casillas och Bendtner och Eto’o.
Star Trek. Igår innan jag skulle träffa Emily såg jag om den nya Star Trek-filmen. Och åh. Den är ju så bra. Jag vill att de ska spela in nya avsnitt av tv-serien, med Chris Pine och Zachary Quinto som Kirk och Spock. Och så vill jag att de ska bli tillsammans och det ska vara ganska mycket hångelscener. I Star Trek. Det kan vi väl fixa?
Annat älskvärt: Paolo Nutini (kolla vad söt han är! och lyssna på det här!) ♥ ekologisk veganchoklad ♥ LAMIA! ♥ Indio Downey for Spider-Man ♥ bra blyertspennor ♥ amerikanska pannkakor ♥ Inglourious Basterds (för hundrade gången ungefär) ♥ Iker Casillas ♥ Samba Sushi vid Slussen ♥ Mosebacke ♥ landet ♥ att sova över, vakna tidigare än de andra och sitta och läsa ♥ mellanmål ♥ Dagens Nyheter ♥ franska ♥ korta naglar ♥ Melanie Laurent & Christoph Waltz ♥ vattenglas med överdrivet mycket is i
Er tur! Det är så varmt att jag inte kan komma på något roligare att skriva än: kan ni inte berätta om era trevliga tisdagssaker?
russin, sol, blommor, No one belongs here more than you av Miranda July, knappar, vänner man inte pratar med varje dag eller varje vecka men ändå alltid kan komma tillbaka till, violkarameller, havet, uppmaningar att äta vad man vill utan skuldkänslor, The Bernadottes (http://www.youtube.com/watch?v=02Gw2fmV7VE&feature=related), att läsa om medlemmar av Europas kungahus på Wikipedia. not very fantasifullt kanske men ändå.
du (din blogg) är en trevlig sak på tisdagar! och andra dagar också, för den delen.
LAAAAAAAAAAMMMMMMMMMMIIIIIIIIIIIIIIIIIAAAAAAAAAAAAA!
Skins och dr who.
Det är så man spenderar en pefekt dag.
Okej. I tisdag.. Dr who till frukost, sola, ta ett långt bad och lyssna på harry potter ljudbok, sen se på skins.
Dessutom äta en rostad lingongrova med jordnötssmör. Man.
”Utan att ens märka det hade Hedvig börjat gå mot Nathaniel. Det kändes liksom overkligt att ha honom där, så konkret, så nära att hon skulle kunna röra vid honom, så nära att hon rörde vid honom, så nära att hennes ansikte lutade mot hans axel, hans andedräkt i hennes nacke, hennes armar runt hans rygg, hans skratt i hennes öra.”
Jag har skrivit på en novell lite av och till i några månader. Jag är rätt nöjd med just den där meningen, den känns liksom, Greta på något sätt. Jag är inte överdrivet förtjust i dina överromantiserade vardagsbeskrivningar men dina överromantiserade noveller är något av det finaste som finns. Hedvig lär känna en pojke över Internet och han är så perfekt att hon inte vågar tro att det är sant. Han är den snyggaste människa hon någonsin sett, han lyssnar på Kent, han är trevlig och antagligen lurar han henne bara (vem skulle kunna gilla henne, liksom) men han verkar faktiskt tycka om henne. Men de träffas och han är precis lika söt på riktigt.
Nu, långt efter att jag började skriva det där, har jag träffat en pojke som är så skrattretande lik Nathaniel, till och med hans namn är likt. Pratade yttepyttelite med honom över bilddagboken för ungefär ett halvår sedan och han skrev något om att jag var söt och ”det är fint med ditt rosa hår till blå ögon” och gud vad man blir glad för han var ju söt. Jag hamnade bara några meter bakom honom när jag köade för att se Kent men pratade aldrig med honom för vi kände ju knappt varandra, men efteråt tyckte han det var dumt och jag blev glad igen. Och sedan pratade vi inte alls förrän för bara någon vecka sedan när jag upptäckte att han är sjuk, på samma sätt som jag, och det är ju hemskt egentligen, men jag kan inte låta bli att bli lite glad. Jag skakar för mycket för att överhuvudtaget träffa rätt på tangentbordet när jag ska fråga om vi kanske möjligtvis kan ses nån dag och eftersom jag bara verkar trist och som att jag skiter fullständigt i honom pratar inte han längre med mig. Så kan det gå.
(det där skrev jag för ett par dagar sedan när internet hade lagt av. idag ska jag smsa honom. SKA klara det.)
Hahaha, mina överromantiserade vardagsbeskrivningar! Jag skulle gärna se ett exempel på en sån, du.
Men åh. Vad fint. Smsa din nästan-Nathaniel, du verkar inte alls trist. Du verkar hemskt trevlig tycker jag. Och jag gillar novellutdraget. Det vore fint att få läsa novellen i sin helhet sen. Puss!
Nja, förlåt haha. Jag tycker om nuvarande Punkelikat och Punkelikat-i-början-av-Wordpress, men det var nån period i mitten där du nästan bara skrev om engelska självhjälpssidor och hur mycket du tyckte om allting, det är väl också fint, men jag tyckte inte så mycket om dem.
Ändlösa timmar av magont senare och med en puls som har hållit sig förvånansvärt lugn: JAG GJORDE DET. Herregud. Och fick tillbaka ett ”Det låter fint. Fast jag kan inte lova att låta bli att krama dig.” Mental happydance eftersom jag fortfarande är för trött för en riktig.
Åh, grattis! Gud vad fint, vad glad jag blir. Kramas mycket med honom, lova! Puss <3
Jag är nog kär. Även om det bringar tusen ton smärta är det den här gången det vackraste som hänt mig.
Paolo Nutini är nog en av de bästa människorna på jorden. Och du MÅSTE lyssna på hans version av ”I want to be like you” (den från Djungelboken duvet). Han spelade föriövrigt i Göteborg den 12 juni och det kändes inte helt bra att inte vara där.