Hejdå Stockholm, hej Italien
När ni läser det här, kära vänner, är jag på väg till eller redan framme i Giffoni, Italien. Som bekant ska jag sitta i juryn för en ungdomsfilmfestival, och anledningen till att jag fick den platsen stavas P-A-L-A-T-S-E-T. Åh, vad jag älskar det stället.
Jag kommer hem om tio dagar, det vill säga nästa söndag, bara för att åka bort igen några dagar senare… Sommaren, alltså, & vad den gör med bloggare! Men så kan det vara. Jag hoppas att jag kommer kunna blogga lite under min resa, men ni ska nog inte förvänta er dagliga uppdateringar, jag har inte med mig min dator utan lånar min värdfamiljs.
Åååh, jag är så nervös! Fast på ett bra sätt. Det kommer med största säkerhet att bli så himla, himla roligt och intressant och spännande och bäst på alla sätt och vis. Det gör inget att jag var tvungen att gå upp halv tre imorse, eller att jag kommer behöva ha på mig en mycket färgglad t-shirt, eller att… Äsch. Jag kan inte komma på något, så pirrig är jag.
Okej. Ja. Nu får det räcka. Vi kommer ju för sjutton att höras ganska snart, jag behöver inte bli alldeles sentimental. Ha det så himla himla fint, ta hand om er, tänk på fina saker och skratta mycket. Puss!
Hej min finaste. Förlåt för att jag aldrig ringde dig, det hände tusen miljoner saker (Läs: en massa bråk och lite Kent) som kom emellan mig och telefonen.
Vad roligt att höra att du hade det bra på (i, under?) Giffoni, jag (och mamma) var lite orolig(a). Inte för att du inte skulle kunna anpassa dig till människorna eller klimatet, utan mest för att din värdfamilj skulle vara läskiga och slå dig eller något liknande. Man har ju hört om att sådant händer…
Jag vill i alla fall ha en mer utförlig beskrivning av festivalen och resan så fort som möjligt, du kan väl messa när du kommer hem från Möja? Jag saknar dig så att det gör ont.
Puss, Vanja
PS. Jag hoppas att du är medveten om att jag tänker stå utanför ditt och Taras klassrum ungefär varenda dag under den kommande terminen? Ni blir aldrig av med mig. Och tur är väl det.