Hejdå Italien, hej Stockholm

Hej på er. Nu är jag hemma i Sverige igen. Det känns… konstigt. Eller snarare är det Italien som känns konstigt, som att de senaste tolv dagarna bara varit en lång, knäpp dröm och så vaknade jag igårkväll och var hemma och allt var precis som förut. Här finns inga Maria Grazior eller Faridor eller Hellinor eller Alessior, ingen gullig tolk med tokengelsk accent, ingen buss som kommer och hämtar en utanför huset, inget kvällshäng på gatan, inga fina italienska pojkar med mjuka läppar… Här finns Stockholm. Det är väl trevligt, men det är ju för sjutton inte Italien.
Jag har packat upp min resväska, druckit svenskt kaffe ur koppen jag fick av min värdsyster (det är en bild på mig och henne på den!), kliat på mina italienska myggbett, lagt till folk på facebook, saknat Giffoni, saknat Giffoni & saknat Giffoni.
Okej. Det här är ett ganska ledset inlägg. Jag saknar Italien så jag dör. Snart ska jag ta mig samman och lägga in foton i datorn, ni kan få se dem imorgon om ni vill. Ja? Vi säger så. Vi hörs, söta ni. Ciao!