Hur man uppför sig som en människa
Det finns människor som säger att det är bra att veta hur man uppför sig som en dam.
Jag vet inte om jag vill behöva uppföra mig på ett särskilt sätt därför att jag föddes med ett extra hål, men jag vet hur man uppför sig. Vill ni också veta?
♥ Avbryt inte andra när de pratar. Låt dem prata till punkt, och sen kan du få öppna munnen, tack. Det är oförskämt och ignorant att avbryta, och i en diskussion får det en bara att verka dum. Det är oftast inte den som skriker högst som har rätt.
♥ Lär dig hur man tar emot komplimanger. Vad man inte gör: viker undan med blicken, säger ”nej, jag hann ju inte ens platta håret imorse!”, mumlar något ohörbart eller ignorerar det helt och hållet. Komplimanggivaren kommer bara att ångra att hen sa något överhuvudtaget, och se dig som ett ohygglo för all framtid. Nej, istället: le, säg ”tack, vad gullig du är”, berätta något om håret/klänningen/ditt intellekt, beroende på vad komplimangen handlade om. På riktigt, säg tack.
♥ Det spelar ingen roll i vilken hand du har kniven när du äter, men stoppa den för allt i världen inte i munnen. Snyt dig inte i servetten. Och stäng munnen när du tuggar, fröken jag-kan-prata-med-ett-halvt-salladshuvud-i-munnen. (Du borde förresten byta namn.)
♥ Lär dig hur man skakar hand. Snabbkurs: det handlar inte om att med bortvänd blick liksom lägga handen i den andras och vänta på att hen ska skaka. Ta ett ordentligt grepp – men inte för ordentligt, fyra händer ska vara hela när handtaget är slutfört -, titta personen i ögonen, och le.
♥ Le mycket, i allmänhet. Det är inte så coolt att se sur och trött ut. Och det är svårt att se trött och sur ut när man ler. Prova!
♥ Var trevlig mot främlingar. Säg hej till människor du passerar i skogen, håll upp dörrar, res dig för gamla & gravida i tunnelbanan, säg ursäkta om du stöter till någon i rulltrappan. En person kan inspirera en annan som inspirerar en till, så tänk vilket trevligt folk vi skulle bli om alla ni började idag!
♥ Du behöver inte sminka dig, raka dig, eller klä dig på ett visst sätt om du inte vill. Det är inte hyfs, som vissa har mage att påstå, det är att ge efter för grupptryck och märkliga normer.
Mer hyfs: titta människor i ögonen. Prata inte bakom ryggen på människor, det kommer tillbaks till en. Kramas lite oftare, och lite längre. Försök låta bli att lyssna på högljudd musik i dåliga lurar i kollektivtrafiken (även om det är roligt). Kom ihåg människors namn. Läs tidningar, för i min värld är det hyfs att vara medveten om vad som händer i världen.
Kom ihåg det där med att le, hörni. Det är det viktigaste av allt. Puss!
Bra, tack. Bra, hej. (Jag skakar hand för hårt, vet.)
Åh, så fin och bra du är.
bra inlägg!
varför spelar det roll om man slickar på kniven och varför ska man inte snyta sig i servetten? vad menar du att jag annars ska snyta mig i? och sen kan det vara svårt att ta emot komplimanger, iallafall för mig, och det är visst något man borde träna på, men man är ju ingen dålig människa precis för att man har dåligt självförtroende
Haha, det är bara allmän etikett att man inte slickar på kniven, men man vill förstås inte råka skära sig i munnen! Och servetten är ju inte till för att snyta sig i, om man behöver kan man använda en näsduk. Dock helst inte vid bordet, av ungefär samma anledning som man helst inte rapar eller pruttar vid middagen. Notera att det förstås beror på i vilket sammanhang man befinner sig – samma regler gäller inte på Nobelfesten som en tisdagsmiddag.
Vad det gäller komplimanger så förstår jag att det kanske inte är så lätt, men jag tycker det är värt att öva. Tänk dig det omvända, att du berättar för någon vilken fantastiskt vacker mun hen har, eller att du älskade henoms latinredovisning, och så svarar personen med att titta ner i marken och mumla. Det är inte det roligaste man varit med om. Jag tror inte det handlar om självförtroende heller, egentligen, utan bara att inse att andra inte alltid ser en som man själv gör. Var stark, fining! <3