Punkelikat! » Musik

take it slow but don’t warn me

Greta — Sun, 26 Dec 2010 13:47:20 +0000

Hej mina finaste.
Jag ska alldeles strax åka hem till Jasmine, men jag kom precis på att jag ju har gjort en spellista till er!
För att det var så länge sen, och för att ni kanske är nyfikna på vad jag lyssnar på nuförtiden. Och för att ni kanske börjar bli trötta på julmusik (hur det nu är möjligt).
HÄR är den. Håll till godo, gullisar. Hoppas ni har en fortsatt trevlig julhelg! Det har jag. Puss <3

Ett sappy inlägg om Södra Latins julkonsert

Greta — Sat, 04 Dec 2010 19:32:59 +0000

Hej fina. Idag var jag på musikarnas julkonsert på min skola. Det var alldeles, alldeles fantastiskt.
Redan när jag kom in från den bitande kylan till en julpyntad entré med den stora julgranen innanför portarna, kände jag på mig hur fint det skulle bli. Och precis så fint blev det.
De nyputsade trumpeterna gnistrade och glänste i ljuset från strålkastarna; vokalensemblens röster lyfte nästan taket; och när stråkorkestern spelade blev min syn suddig av tårar. För att inte tala om när hela aulan släcktes ner, kören ställde sig längst med staketet på läktaren med tända ljus i händerna och sjöng Det är en ros utsprungen. Jag hade lagt mig ner på golvet och börjat storböla om det inte hade förstört stämningen så.
Istället satt jag och suckade och log med min fina klasskompis Moa, som satt precis lika hänförd och med precis lika öppen mun som jag när gästartisten och f.d. Södra-eleven Susanna Sundberg sjöng en aria ur Samson & Delilah. Åh jesus, vad musik gör med mig. Susanna var fantastisk, men de elever som faktiskt fortfarande går i gymnasiet och ändå är helt ofattbart duktiga på sina instrument… Jag kan nästan inte komma på något mer imponerande.
Om ni befinner er i Stockholm och är lediga imorgon klockan 15.00, gå för Guds skull på den konsert som är då. Det är värt 60 kronor (120 för vuxna) och konferencierer som ständigt babblar om Ernst Kirchsteiger (?!), det är verkligen det. Dessutom får man julfika i pausen. Biljetterna säljs från 14.00, och kom i god tid för att få en bra plats. Jag skulle gå igen om det inte vore för att vi har för tidig luciafika precis vid den tiden imorgon. Men det gör ingenting. Jag fick gå idag, och det känns som om jag kommer minnas det för evigt ungefär.

Vill ni gå på Palatsets musikfestival imorgon?

Greta — Sat, 02 Oct 2010 08:30:55 +0000

Hej gullisar. Vad gör ni imorgon?
Det är nämligen så att Palatset anordnar en musikfestival imorgon på Södra Teatern, Mosebacke. Jag är volontär, vilket innebär att jag ska sitta i garderoben med söta Lillebil hela dagen. Det innebär också att jag får ta med mig 10 vänner dit, som alltså går in gratis på söndagen, men jag tänkte att eftersom ni alla är mina vänner kan jag lika gärna bjuda in er!
Det börjar klockan 14 och tar slut klockan 22, och ni kan komma precis när ni vill under den tiden. Artister som spelar på söndagen är bland annat Marit Bergman, Love Antell, Ison & Fille, Stefan Sundström, The Real Group m.fl. Det kommer också finnas en stor samling workshops där man kan prova på olika instrument, bygga sina egna, och fundera kring och prata om musik.
Det enda ni behöver göra är att dyka upp på Södra Teatern imorgon, säga mitt namn i kassan och så kommer ni in. Gå då för guds skull direkt till garderoben och säg hej till mig, annars blir jag ledsen!
Just det. Ni måste vara mellan 13 och 17, det är en sorts reversed 18-årsgräns på festivalen. Men om ni precis fyllt 18 och hemskt hemskt gärna vill komma in så går det säkert bra. Var snälla mot de som sitter i kassan bara.
Så, det var väl det. Jag tror att det kommer bli helt fantastiskt roligt, även om jag kan komma att vara lite trött efter vår nollningsfest ikväll… Har ni några frågor är det bara att fråga på, såklart. Välkomna!

Way Out West-rapport

Greta — Mon, 16 Aug 2010 10:19:05 +0000

Goddag finfina människor. Jag är ledsen över att jag inte alls bloggade i helgen, men det hanns liksom aldrig med. Dagarna var helt fulla av Way Out West-ande. Det var förvisso inte så himla tokigt. Jag såg så himla många bra band & artister (The xx! Radio Dept! La Roux! Shout Out Louds! Håkan! Anna Ternheim! Beach House! Panda Bear!), åt nästan uteslutande thaimat, hängde med gulliga vänner, dansade & sjöng mig trött och hes, och spanade på extremt stiliga och mer eller mindre unga män. På hotellet där vi bodde var nittiofem procent av gästerna också festivalbesökare, frukosten var hemskt trevlig och jag såg folk med Seinfeld-, Flight of the Conchords- och Florence Valentin-tröjor.
Jag tog inte så hemskt mycket bilder, men här är några stycken.

Bästa bilden jag fick av The xx, haha. Men de var så galet galet galet bra. & Oliver Sim = stiligaste mannen just nu.

GENI. Så himla gullig. ”De sa att vi skulle få spela på den lilla scenen… Men jag tycker den här är rätt stor.”
Och det var det, ungefär. Nu sitter jag och lyssnar på xx och hostar. När blir jag frisk egentligen? Hm. Snart ska jag iallafall åka in till stan och träffa Wilma, som jag inte har träffat på hela sommaren. Det är helt tokigt och jag har saknat henne så ofantligt mycket. Så det blir fint. Ta hand om er, gulliga ni, & puss!

Sentimental Heart (en fin spellista)

Greta — Mon, 24 May 2010 06:12:44 +0000

Hej på er. Här är en Spotify-lista jag gjorde igår. Jag gillar den, och jag hoppas att ni också kommer att göra det. Det är faktiskt ingen The Voice-musik alls, för er som är lite rädda för den delen av min musiksmak. Det är bara en ösregn-tysk adjektivböjning-grönt te-blandning. Håll till godo!
(Jag funderar på att köpa Spotify Premium, förresten. Det är ju fantastiskt billigt för det man får, och då skulle jag kunna ha det i min iPhone också. Så himla smart ju. Måste bara kolla hur mycket pengar jag har på kortet.)

10 skivor jag skulle dö utan

Greta — Sun, 27 Dec 2009 20:17:06 +0000

Det finns ett antal skivor jag skulle dö om jag inte fick lyssna på. Okej, bildligt talat, men ni förstår. De är viktiga för mig. Det är dessa, utan inbördes ordning.

MGMT – Oracular Spectacular.

Jenny Wilson – Hardships!

Radio Dept. – Lesser Matters.

Regina Spektor – Soviet Kitsch & Far.

Lowood – Close to Violence.

Camera Obscura – My Maudlin Career.

Lily Allen – Alright, Still.

The Strokes – Is This It.

The Killers – Hot Fuss.

Vilka är era?

De 5 sexigaste sångrösterna jag vet

Greta — Sat, 28 Nov 2009 11:06:51 +0000

Som ni säkert vet är jag inte mycket för ordet sexig. Det är ett så fult ord. Jag blir generad bara av att skriva det.
Men just i vissa låtar kan jag inte låta bli att tänka på hur sexig sångaren låter. Rösten, alltså. Ni måste tänka på att det är rösten och inte personen jag menar i det här fallet (men ofta faller det sig så att de har med varandra att göra). Så här kommer de: De 5 sexigaste sångrösterna jag vet.

1. Andrew Vanwyngarden i Destrokk (MGMT). Jag blir alldeles knäsvag ungefär 1 minut och 11 sekunder in i låten. Ni kan titta på musikvideon här och förundras. (Uppenbarligen är ju Andrew väldigt sexig som person också. Men nu är det rösten som är det viktiga.)

2. Feist i Tout Doucement. Kan egentligen inte riktigt säga varför. Jag bara tycker det. Lyssna här.

3. Julian Casablancas i Red Light (Strokes). Okej, han låter lika sexig i alla låtar, men jag var tvungen att välja en. Älskar dig Julian. Lyssna här.

4. Johan Duncanson i Ewan (Radio Dept.). Skulle kunna gifta mig med honom bara för rösten i den här låten. Och på slutet när de pratar lite. Åh. Här kan ni lyssna.

5. Carl von Arbin i Seagull (Shout Out Louds). När jag såg dem live på Debaser Medis och han började åh-åh-åh-stöna… Jag älskar det partiet i låten. Älskar. Och han är ju så söt för att han verkar så butter. Lyssna nu.

Har ni några såna låtar som ni bara smälter när ni hör? Jag har många fler, men det här är de allra bästa.
(Och förresten, tycker ni att det är bäst när jag länkar till Spotifylåtar eller Youtubeklipp? Jag tänker att ni inte har Spotify hela högen, men det kanske ni har?)

Jag är en tunnelbanegalning

Greta — Wed, 25 Nov 2009 14:26:19 +0000

På vissa sätt är jag glad att min blogg är såpass liten som den är.
En av anledningarna till det är att det skulle bli så väldigt pinsamt om folk började säga ”Jag såg dig på tunnelbanan häromdagen!” När jag åker tunnelbana är jag nämligen en sån där människa som jag skulle kunna skriva om.
Jag lyssnar oftast på musik. I hörlurar, förstås, för att göra det helt klart. Så långt är allt frid och fröjd. Men när jag lyssnar på musik kan jag inte sitta still på mitt (två-)säte och stirra rakt ut i luften. Med viss musik går det kanske, men för det mesta måste jag röra på mig.
Jag vickar på fötterna i takt med musiken, jag trummar med fingrarna emot mitt knä eller min väska, och ibland så mimar jag med i låten.
Nu är det sagt. Nu får ni skratta.
Det här är ett problem. Jag kan verkligen inte sitta still. Jag försöker, men det går inte. Hur gör ni som bara sitter och tittar ut i luften? Blir ni inte berörda av musiken? Känner ni ingenting? Vill ni inte uttrycka er kärlek till låtarna på något sätt?
Okej. Nu låter det som att jag är helt galen. Det låter som att jag har någon sorts sjukdom. Det har jag inte. Jag sitter inte och gospel-klappar takten och utstöter Michael Jackson-rop i vagnarna. Det är ganska återhållna rörelser jag sysslar med, men de finns helt klart där.
Så ni kanske förstår? Ifall någon en dag skulle komma fram till mig på tunnelbanan och säga ”Har inte du en blogg?” så skulle jag blåneka. Nej, Punkelikat, aldrig hört talas om. Jag sitter bara här i min ensamhet och sittdansar till Radio Dept.

De 66 bästa låtarna som någonsin gjorts

Greta — Mon, 12 Oct 2009 19:48:38 +0000

Jag har gjort en lista. Det har tagit ett tag, och jag har funderat en del, och nu tror jag att den är klar. Det är en lista på de allra bästa låtarna som någonsin har gjorts. Om ni har Spotify kan ni lyssna på den här: DE BÄSTA LÅTARNA I VÄRLDEN. De är så bra att jag var tvungen att skriva med stora bokstäver.
Om ni inte har Spotify blir det lite knivigare, förstås. Några av låtarna är dessa.

Om ni undrar lite över vissa av låtarna så är det helt naturligt. Jag ska förklara.

Harajuku Girls – Gwen Stefani. Himla fin låt helt enkelt. Jag lyssnade mycket på Gwen för några år sen. Jag har tillochmed sett henne i Globen. Det var bra.
It’s Oh So Quiet – Björk. För att den påminner mig så mycket om när jag och Wilma var i Lund i vintras, då lyssnade vi på den hela tiden. Jag tänker ofta att jag ska börja lyssna på Björk, men jag tar mig aldrig förbi den här låten. Den har dessutom en alldeles alldeles underbar video.
Right Round – Flo Rida. När jag praoade på SR, och alltså lyssnade på P3 hela dagarna, spelades alltid den här. Det var tider det. (Ayo Technology spelades också hela tiden, men det är inte en bra låt.)
Take On Me – a-ha, Hotel California – Killers, Woke Up This Morning – Alabama 3. För att när jag hör dem så får jag samma känsla i kroppen som när jag känner doften av hår som fönas. Det är barndomskänslan. Take On Me är en av mina pappas favoritlåtar, Hotel California lyssnade jag så mycket på när vi var på Gran Canaria för hundra år sen, och Woke Up This Morning är Sopranos och Sopranos är sånt som mina föräldrar tittade på när jag och min syster hade gått och lagt oss. (Det ska såklart vara Eagles version av Hotel California, men den finns inte på Spotify. Och Killers är ju fina.)

Hedersomnämnanden som inte finns på Spotify: MGMT – Love Always Remains, The Knife – Marble House, Camera Obscura – Razzle Dazzle Rose, Regina Spektor – Small Town Moon, Regina Spektor – Bobbing For Apples, Julian Casablancas – 11th Dimension

Hoppas att ni tycker om min lista. Om ni skulle göra en egen, vilka låtar skulle vara med?

Julian Casablancas – 11th Dimension

Greta — Thu, 24 Sep 2009 08:19:51 +0000

I fredags författade jag dessa två tweets.
”är lite förvirrad av Julian Casablancas nya singel. Är det såhär han tänker låta? Eurotechno-garage-disco?”
”11th Dimension (Julian Casablancas nya, that is) är helt klart en grower. Den har bara inte börjat growa än.”
Som ni förstår så handlar det om Julians, alltså sångaren i Strokes, nya singel som kom ut i torsdags (?). Då var jag mycket tveksamt inställd till detta nya sound, och så förblev jag hela helgen.
Men så kom måndagen, och jag var på väg ner till spårvagnen för att åka till skolan. Jag var förfärligt trött på allt jag hade i iPhonen – och så mindes jag 11th Dimension. Jag tänkte att jag kanske skulle ge den en chans till.
Och det gjorde jag. Inte bara en, utan väldigt många.
Det är en fantastisk låt. Jag älskar den verkligen. Ja, jag erkänner, jag tyckte att Julians röst + blipblop var en ganska dålig idé i början, men nu inser jag att det ju är helt genialiskt. Lyssna själva: Julian Casablancas – 11th Dimension. Ni gillar det, eller hur?