Jag duschar inte varje dag. Jag duschar inte ens varannan dag. Inte för att jag håller så noga koll, men jag skulle uppskatta att jag duschar en eller ett par gånger i veckan.Och jag är ren ändå.

Det är ju otroligt konstigt, egentligen. Förr badade man kanske ett par gånger om året, trots att man vareviga dag jobbade på åkern i sitt anletes svett. Nuförtiden sitter de flesta still precis hela dagarna, för att sen gå hem och duscha av sig – tja, vilken smuts då?

Faktum är att det bara är onödigt att duscha och bada och tvätta sig så mycket som vi gör idag. Det torkar ut huden, är väldigt, väldigt resursslösande – jämför 180 liter vatten för en kvarts dusch en gång i veckan (vilket ju i sig är väldigt mycket vatten), med 1260 liter för en kvarts dusch sju gånger per vecka – och tar dessutom så himla lång tid. Hur hittar man egentligen all denna tid till att duscha, dag ut och dag in?

Duscha inte så jäkla ofta, hörni. Ni är rena och fina ändå.

Puss!

Egentligen ligger det kanske i människans natur att dra sig för att prova nya saker. Lena Andersson skrev en briljant ledare idag i DN, som ju egentligen inte alls hade med detta att göra, men en formulering stämde så väl: ”10.1 Beakta människans natur. Hjärnan undviker förluster först och främst. Människan behåller det hon är van vid hellre än att vinna det underbara hon är obekant med.”

Jag tror att det stämmer till viss del, men jag tror inte att det måste vara så. Om man kan komma över rädslan för det okända, det man inte är fullkomligt trygg i, kan man komma så mycket längre än om man stannar i sina gamla vanor. Tänk på det: att byta något gammalt och slitet mot något glittrande och spännande, vare sig det handlar om en känsla, ett jobb, ett förhållande eller en resa. Det är osäkert hur det kommer gå, men det är ju på sätt och vis det som är charmen.
I vissa fall kanske det inte går som man vill. Men då har man lärt sig av det, och kan gå vidare till nästa händelse, nästa valmöjlighet.

En knapp månad har gått av det nya året, och än så länge tycker jag att det här med att säga ja har gått bra. Det är kanske inte alltid jag lyckas, och jag tänker att jag kanske kommer få öva ganska länge, för det faller sig inte naturligt för mig, men ändå. Att jag säger – eller tänker – ja i fler fall än förut är en förbättring, och det finns ju ingen gräns för vad som är ”bra” och ”dåligt”, bara upplevelser och erfarenheter.
Jag tänker samla hur många som helst.

Kämpar ni med att säga ja till saker & ting? Eller är ni tvärtom, att ni skulle behöva lära er att säga nej? Berätta!

♥ Avbryt inte andra när de pratar. Låt dem prata till punkt, och sen kan du få öppna munnen, tack. Det är oförskämt och ignorant att avbryta, och i en diskussion får det en bara att verka dum. Det är oftast inte den som skriker högst som har rätt.

♥ Lär dig hur man tar emot komplimanger. Vad man inte gör: viker undan med blicken, säger ”nej, jag hann ju inte ens platta håret imorse!”, mumlar något ohörbart eller ignorerar det helt och hållet. Komplimanggivaren kommer bara att ångra att hen sa något överhuvudtaget, och se dig som ett ohygglo för all framtid. Nej, istället: le, säg ”tack, vad gullig du är”, berätta något om håret/klänningen/ditt intellekt, beroende på vad komplimangen handlade om. På riktigt, säg tack.

♥ Det spelar ingen roll i vilken hand du har kniven när du äter, men stoppa den för allt i världen inte i munnen. Snyt dig inte i servetten. Och stäng munnen när du tuggar, fröken jag-kan-prata-med-ett-halvt-salladshuvud-i-munnen. (Du borde förresten byta namn.)

♥ Lär dig hur man skakar hand. Snabbkurs: det handlar inte om att med bortvänd blick liksom lägga handen i den andras och vänta på att hen ska skaka. Ta ett ordentligt grepp – men inte för ordentligt, fyra händer ska vara hela när handtaget är slutfört -, titta personen i ögonen, och le.

♥ Le mycket, i allmänhet. Det är inte så coolt att se sur och trött ut. Och det är svårt att se trött och sur ut när man ler. Prova!

♥ Var trevlig mot främlingar. Säg hej till människor du passerar i skogen, håll upp dörrar, res dig för gamla & gravida i tunnelbanan, säg ursäkta om du stöter till någon i rulltrappan. En person kan inspirera en annan som inspirerar en till, så tänk vilket trevligt folk vi skulle bli om alla ni började idag!

♥ Du behöver inte sminka dig, raka dig, eller klä dig på ett visst sätt om du inte vill. Det är inte hyfs, som vissa har mage att påstå, det är att ge efter för grupptryck och märkliga normer.

Mer hyfs: titta människor i ögonen. Prata inte bakom ryggen på människor, det kommer tillbaks till en. Kramas lite oftare, och lite längre. Försök låta bli att lyssna på högljudd musik i dåliga lurar i kollektivtrafiken (även om det är roligt). Kom ihåg människors namn. Läs tidningar, för i min värld är det hyfs att vara medveten om vad som händer i världen.

Kom ihåg det där med att le, hörni. Det är det viktigaste av allt. Puss!

Att göra slut är det svåraste som finns. Det hjälper inte hur mycket man än försöker intala sig själv att det var värt det, att det kommer gå över, för det gör så ont nu och det är det enda som spelar roll. Men – jag måste skriva det här – det kommer gå över. En dag inser man att hjärtat inte blöder längre, att allt känns acceptabelt. En dag lite längre fram kommer man på sig själv med att inte ha tänkt på det på hela dagen En vacker dag blir man introducerad för någon som tittar en i ögonen och ler och frågar ”Tycker du också att Janeway och 7/9 borde blivit tillsammans?”

Det är okej att det känns som att jorden kommer gå under. Ett tag. Men snälla, låt det inte vara så för länge. Ju längre man är – för det är som en plats – i såna känslor, desto svårare blir det att komma ur dem. Jag tror verkligen att när man avslutar ett kapitel i sitt liv, gör man samtidigt plats för nya, ännu bättre och ännu mer spännande sådana. Men om man inte öppnar ögonen ordentligt, kan det vara svårt att se.

Egentligen kommer det kanske aldrig kännas enbart riktigt bra. Det övergår bara till att bli en annan sorts känslor. Kanske särskilt det vi känner nu, när vi är unga, kommer att stanna kvar någonstans inom oss, lite bortglömt och undanskuffat, men ändå där. Det är också okej. Man behöver inte känna att man ska glömma allt som hänt, att man måste stänga av sina känslor. Man har känslor. Det är något bra. Låt dem vara.

Och snälla, minns att ni är starka, fantastiska människor. Med eller utan förhållanden, det får inte göra någon skillnad. Ni är lika vacka, lika magiska, lika mycket värda oavsett.

Jag vill tro att livet handlar om att skaffa sig erfarenheter, och att lära sig av dem. Ju fler man samlar, desto rikare blir man som person. Om man kan tänka på händelser så – förutsatt att de inte är fullkomligt vidriga, jag säger definitivt inte att, typ, sexuellt utnyttjande är berikande för själen – kan man nog se att det var värt det, i slutändan. Det är bättre att ha älskat, på riktigt älskat, och förlorat, än att inte ha vågat öppna sig från början. Och ju mer man älskar, desto mer kärlek får man tillbaka.

Ni klarar det. Jag vet det, bara.

♥ Sluka böcker, för själen, och grönsaker, för kroppen. Man behöver både och. Sorter spelar mindre roll: fantasy, poesi, broccoli… Det mesta är alldeles utmärkt.

♥ Det är sant att det som inte dödar en gör en starkare. Svåra situationer skapar mer komplexa, emotionellt rikare människor. & man kan lära sig av det mesta.

♥ Kramas. Länge och ofta. Med båda armarna, inga såna där halvarmsklappar på ryggen.

♥ Pengar är inte på långa vägar allt, men de kan underlätta saker och ting. Slösa inte bort allt på strunt.

♥ Stressa inte så mycket över kroppsbehåring. Det finns viktigare saker att lägga sin tid på – rädda världen istället.

♥ Om människor inte behandlar en som den värdefulla person man är, ska man inte stanna. Jag lovar att det finns bättre någonstans.

♥ Bry er inte så mycket om vad andra tänker om er. Det kommer alltid finnas de som inte förstår en, men strunta i dem, det är deras förlust.

♥ Lita på att allt kommer bli bra.

♥ Säg vad ni verkligen menar. Våga fråga om det ni verkligen vill ha.

♥ Undvik ordet ”försöka”. Istället för att säga ”jag ska försöka hinna”, säg ”ja, jag hinner” eller bara ”nej, jag kan inte”. Att bara försöka är att inte riktigt vilja, egentligen.

♥ Kyss så många ni bara kan. Det är övning, helt enkelt!

♥ Misslyckanden är inte jordens undergång, om man gör något av dem. De är också övningar.

♥ Oroa er inte för mycket för betyg. Det kommer lösa sig i slutändan.

♥ Rör på er, ofta. Det är bra för allt. Inklusive tankeverksamheten.

♥ Var själv ibland, utan massa distraktioner.

♥ Om ni har en dröm som ni knappt ens vågar erkänna för er själva, men som ni ändå tänker på konstant, uppfyll den. Det går. Och det kommer kännas helt magiskt efteråt.

♥ Se andra människor i ögonen.

♥ Vänta inte på att livet ska börja. Det börjar när man föds, okej? Vad man gör med resten är upp till en själv.

All kärlek till er, mina vänner. Puss!

Så: kan vi prata om onani? Det är så sällan tjejer – och kvinnor, kanske, vad vet jag – pratar om det eller överhuvudtaget vågar erkänna att det är något de gör,  och jag tycker det är så synd. Här har vi världens grej, ju! Nämligen förmågan att röra oss själva på ett sätt som inte har något annat syfte än att det ska kännas bra. Och det här försöker vi gömma undan? Vad ska det tjäna till? Nej, ingenting. Nu pratar vi.

Jag fick en så ärlig och fin kommentar från en tjej häromdagen, och jag vill så gärna hjälpa henne och andra i samma situation. Hon frågade mig om tips på hur man egentligen onanerar – kanske typiskt för just den här frågan, jag nämner onani lite i förbifarten och vips är jag expert (varför skrivs det inte mer om det?) – och tja, jag tänkte väl helt enkelt svara.

1. Slappna av. På riktigt, det är mitt första tips av en anledning: ju mer man stressar över att man aldrig kommer, att ”alla andra” kan, är jag onormal, tänk om jag aldrig kommer kunna få orgasm, desto svårare blir det. Se inte orgasmen som Målet man måste uppnå, utan tänk istället på onani som en najs stund med din egen kropp, som kanske eller kanske inte leder till någon form av klimax. Det viktigaste är att det är skönt hela tiden, inte bara just de sekunderna. Med det sagt, så är en orgasm en alldeles fantastisk händelse, och det är definitivt värt att kämpa lite för. Men det kommer när det kommer, det är det jag vill ha sagt.

2. ”Men ååååh, det är ju inte ens skönt!” Om du tänker så här, finns det en chans att du inte hittat ditt rätta sätt än. Det är ungefär som med allt annat i livet: du måste hitta ett, eller flera, sätt som fungerar just för dig, inte bara använda det du tror att alla gör eller något du sett i en film. Om det bara är obehagligt att röra direkt vid klitoris (JAG SKREV KLITORIS), prova om det känns bättre runtomkring. Om duschstrålen känns bra, kör på det. (Personligen har jag aldrig förstått den.)
Min poäng är att det finns hur många sätt som helst, så ge inte upp efter att ha provat ett utan större framgång.

3. Titta på porr. Det är inte bara för tonårskillar och fula gubbar, hörni. Mycket av den porr som finns på nätet – och tyvärr ofta den som är lättast att hitta – är fullständigt vedervärdig, men det finns ljusglimtar. Bra porr kan man dels hämta idéer från och lära sig nya knep av, och dels fungera som ren upphetsning. Om du inte har någon aning om vad du gillar, skulle jag rekommendera en genomgång av kategorierna på en bättre porrsida. Förhoppningsvis kan du hitta något du tycker om – och saker som gör dig mer rädd än kåt.
Två sidor som jag tycker om, men som tyvärr, om än förståeligt, kostar pengar, är girlsoutwest.com och abbeywinters.com. Men det är ju min, något tjejtillvända, smak! Om ni är mer inne på något annat, så är det förstås åt det hållet ni ska leta. Det finns hur mycket som helst, verkligen, och allt kostar inte.

4. Prova nya saker. Om ni tror att ni är helt beroende av porr för att bli upphetsade, använd er fantasi istället. Det tar kanske längre tid, men det kommer kännas mer. Om ni aldrig provat en vibrator, dildo eller liknande, gör det, det finns sorter som inte är dyra (men undvik vissa sorter, snälla), och om ni inte tyckte om det – gå tillbaka till att använda händerna. På samma sätt som även det bästa sex kan bli tråkigt om det aldrig händer något nytt, kan man tröttna på sin onanirutin ibland. (Skrev jag just onanirutin?) Hitta på nya saker!

5. Låt det vara för dig. En anledning som brukar nämnas när man läser (inte pratar!) om onani, är att det är ett så bra sätt att lära sig vad man tycker om, för att senare kunna berätta detta för sin framtida älskare/älskarinna. Även om det förstås är bra, tror jag dock inte att det är därför man ska göra det. Jag vill att tjejer ska onanera för att lära känna sina kroppar för sin egen skull, för att det är så fint, för att lära sig uppskatta och älska sina kroppar & kön, och för att gud vet att många av oss behöver åtminstone en sak som bara är för oss. Det ska inte handla om prestation, om resultat, om att ”det kan vara bra när…”. Det ska bara vara väldigt tillfredsställande och roligt.

Det var allt för den här gången, fina. Jag tror att det var nog. Var starka, hörni. Puss!

Här är några saker ni kan göra för att börja året på bästa sätt:

♣ Rensa bland facebookvänner, twitter-följande & i bloggkoll-feeden. Jag är säker på att många av er följer bloggar ni egentligen inte är intresserade av, eller har kvar parallellklasskompisar från mellanstadiet på facebook, och de är mer till besvär än till nytta/nöje. Gör er själva en tjänst och rensa bort allt och alla ni inte faktiskt vill ha i era liv. Ni kan tacka mig sen!

♣ Rensa bland faktiska saker. Samma sak gäller böcker, kläder och gammalt skräp: om ni inte älskar det, behåll det inte. Jag är ganska osentimental när det gäller att slänga/ge bort gamla grejer (till skillnad från vissa andra i min familj, ha!), men ändå upptäcker jag märkliga saker jag sparat varje gång jag rensar. Håll inte fast vid saker bara för att – om de inte betyder något längre, skicka vidare.

♣ Ändra på saker och ting. Det kan vara hur stort eller litet som helst – byt platser vid middagsbordet, börja läs poesi om ni bara läser facklitteratur och vice versa, eller hoppa av gymnasielinjen ni avskyr och börja den ni avundsjukt suckar över. Även de minsta förändringar i ens liv kan leda till stora saker, utan enorm ansträngning. Håll era liv intressanta.

♣ Fokusera på nuet & framtiden, inte det som varit. Läs om den meningen. Gör.

♣ Dröm stort. Vad vill ni göra det här året som ni aldrig gjort förut? Har ni drömmar ni inte riktigt vågat erkänna ens för er själva? Vill ni skriva en bok, sjunga inför publik, ställa upp i en kemitävling eller hångla upp någon ni tittat på i sjutton månader? Låt inte året bara försvinna förbi – gör något av era drömmar. Kämpa. Ni kan göra vad ni vill, det är jätteläskigt att inse men allra mest fantastiskt.

Regel nummer 1: Man sätter sig inte ensam på ett säte för fyra. Detta gäller främst bussar och spårvagnar, förstås, eftersom det är aningens svårt att hitta något annat än fyrsäten på tunnelbanan. Men såhär är det: det är oförskämt att sätta sig på ett fyrsäte när man bara är en. Hur ofta kommer det sen inte två eller fler som får sprida ut sig lite här och där på sätena runtomkring? Ofta, det säger jag er. Och tro inte att bara för att en redan satt sig där är det fritt fram att sätta sig på ett av de tre resterande sätena; stopp! Hur ofta kommer inte sen tre stackare som får sitta åtskilda? Oftare än ni kanske tror.
Jag har såna problem med detta att jag i 99 av 100 fall sätter mig på enpersonssätena (dock inte på bussar, där de ju är till för gamla) eller bredvid någon på en sits för två. Kalla mig skadad, men så får iallafall större grupper oftare sitta tillsammans när de åker med mig.

Regel nummer 2: lyssna gärna på musik, men använd för sjutton lurar. Det är inte roligt att lyssna på ungdomars mobilhögtalarmusik. Ljudspill ur lurar är acceptabelt (såvida det inte är heavy metal) – jag tycker om att lyssna på musikallåtar och Håkan Hellström med sinnessjuk volym precis lika mycket som någon annan – men att lyssna på typ Eric Amarillo ur högtalaren på sin iPhone mitt bland folk borde vara belagt med långa fängelsestraff. Med vänliga hälsningar, Greta, 87.

Regel nummer 3: sitt närmast fönstret och ställ för guds skull inte upp väskan på sätet bredvid dig. För mig är det så självklart att jag inte ens reflekterar över det, men uppenbarligen finns det folk som inte tänker på samma sätt. Och som därför antingen ett, sätter sig på sätet närmast mittengången, eller två, sätter sig vid fönstret men lägger upp väskan på sätet bredvid sig, och i båda fallen tar upp två säten. Detta är inte ett okej beteende.

Det är ungefär det jag har att säga om detta ämne. Respektera era medresenärer (räkna e:na i den satsen!), ta inte upp mer plats än ni behöver, och le mot den ni sitter mittemot. Både ni och de ni åker med kommer få en mycket bättre resa, och så blir alla glada, och så blir jorden en bättre plats. Puss!

P.S. Bara för att det här inlägget ligger i kategorin Tips betyder det inte att reglerna på något sätt är frivilliga. Antingen så följer man dem eller så ser jag till att man följer dem. Förstått? D.S.