Jag är hemskt ledsen att behöva meddela detta, men jag har inga matbilder att visa er idag.
Eller, rättare sagt, jag har ett par stycken, men inte hela gårdagens matintag. Jag glömde. Och glömde igen. Och dessutom svek Instagram mig. Men jag ska verkligen komma ihåg att ta bilder på allt idag, så imorgon lovar jag att ni ska få er matdag! Okej?
Som tur är insåg jag igår att jag har ett annat inlägg som simmat runt i huvudet, och som av någon oförklarlig anledning inte blivit skrivet än.
Det är nämligen så att en av mina 2012-grejer är att läsa mer. Förutom att att ”läsa mer” är ett ganska luddigt mål. Så istället stal jag en idé från fina pretty books, nämligen att läsa 50 böcker under ett år. Bara det att jag la på två, för att det såg snyggare ut. Det är en ganska bra siffra – en bok i veckan, vilket definitivt känns möjligt men ändå lite av en utmaning. Jag vet att jag tenderar att helt och hållet glömma att läsa skönlitteratur när jag har mycket att göra, det vill säga hela tiden så länge jag går i skolan, men de tappade böckerna kan jag lätt ta igen under lov. Särskilt på sommarlovet vet jag att jag kan läsa precis hur mycket som helst, ofta en bok om dagen, sittandes på den stora stenen utanför vårt hus på landet.
Vad har jag då hunnit läsa såhär långt? Som sagt har det kanske inte blivit en bok i veckan, men, här:
1. George R.R. Martins A Dance With Dragons, efter att ha hållit på med den i månader. Jag längtade ihjäl mig tills jag var färdig, och när jag var färdig ångrade jag genast min längtan. Nu längtar jag ihjäl mig tills nästa bok kommer – om sisådär åtta år.
2. Tomas Tranströmers Samlade dikter 1954-1996, som jag hade som tunnelbanebok och komma-för-sent-för-att-jag-glömde-tiden-bok i mitten på januari.
3. Valerie Solanas SCUM Manifesto, jag gav den till min vän Frida på hennes 19-årskalas, och spenderade sen morgonen därpå med att läsa den i hennes soffa medan jag försökte kurera mitt vinhuvud. Den var helt knäpp, och väldigt bra.
4. Donna Tartts The Secret History - det är ju inte första gången jag läser den, men jag hade glömt så pass mycket att det nästan var som att läsa den för första gången. Och den är så… Jag har verkligen inga ord. Det är min bästa, bästa bok. Tillsammans med Catcher in the Rye, såklart.
Just nu läser jag Om inte nu så när av Annika Thor, och jag tycker om den, det gör jag. Det är bara det att jag gick in i en inget-kan-någonsin-vara-så-bra-igen-depression efter The Secret History, så det tog lite tid att komma tillbaka. Har inte så otroligt långt kvar, dock. Sen tänker jag läsa Donna Tartts andra bok, och fundera på varför alla mina favoritförfattare är så snåla med sina ord.
Vet ni vad det allra bästa är? Ni får förstås vara med. Jag vet att jag är lite sen, att ni inte var med ända från början, men om ni minns vad ni läst sen första januari kan ni ändå hänga på. Och även om ni inte minns, det gör inte så mycket egentligen. Siffrorna är inte det viktiga, ju, utan att vi minns hur fantastiskt det är att läsa, och förlorar oss i de världarna igen, även när tiden inte riktigt räcker till. Ni är väl med mig?
Kan det verkligen vara så att det redan är tisdag igen? Tja, om ni säger det så. Här är mina trevliga saker.
Bananmuffins med jordnötssmör och choklad, direkt från ugnen och bara en aning undergräddade. Obiter Dictum om postapokalypsen, och att Tobias Norström numera bloggar på Nöjesguiden (förstår ni vilken fangirl jag blivit?). Battlestar Galactica, såklart. Fikor med fina människor, att prata om Mellon (förvånansvärt nog inte det fornalviska ordet för ‘friend’ i Lord of the Rings, alltså, jag syftar på fullt allvar på Melodifestivalen) och queerteori och ditten & datten. Att jag har så mycket jag vill göra när jag gått ut gymnasiet att jag knappt vet var jag ska börja – lite ångestframkallande, men hundra miljoner gånger bättre än att inte vilja göra någonting alls.
Att ha ungefär en miljon podcasts, filmer, tv-serier, böcker & diverse andra kulturyttringar att lyssna på/se/läsa/uppleva - jag vet inte riktigt när jag ska ha tid, men det känns fint iallafall. Rött läppstift & min randiga kofta & raggsockor. Att det är en och en halv vecka kvar till sportlovet! Downton Abbey, och särskilt Sybil & Anna (förstås). Ryskalektioner som inte känns som att jag lika gärna kan ge upp, utan som att jag faktiskt kommer framåt och blir bättre. Min finaste fina Hedda som blir vuxen idag, hon är bäst. Långa, långa promenader i solen. När jag kan ta mig i kragen och få saker gjorda på mina otaliga håltimmar. Att skratta så mycket att jag får ont i kinderna & magen.
Sådär! Nu lämnar jag över ordet till er, mina vänner, så skriv alla era glittrigaste saker. Jag ska återgå till min latinlektion – kanske inte så glittrig, men ganska mysig ändå. Puss!
”Jag tycker mycket mer om att hänga med killar, de snackar inte skit eller är sådär falska som tjejer.” Kan vi nicka i trött samförstånd, alla som har hört hundratusen tjejer säga detta och dessutom få respekt.
Jag har aldrig förstått det där. Det sitter väl för sjutton gubbar inte i könet, skitsnacksviljan, utan i hur trygg man är i sig själv. Och hur fördomsfri och självkännande är man själv om man beskriver alla tjejer som falska? Där faller man ju i precis samma fälla själv, och tvärtom från vad man kanske tror trycker man till tjejer ytterligare: ni är inte tillräckligt bra, och ni är alla likadana, men på DEN ANDRA SIDAN finns tonvis med killar som är på riktigt, som inte fejkar.
Som att inte killar har precis lika mycket problem med imagebyggande och ryktesspridning, som att det inte är ett problem människor måste bekämpa. Att hävda att det inte är så är bara att ytterligare befästa myten om kvinnor som konspirerande, viskande hysterikor och män som tysta, starka klippor. På den vägen får vi inte till några minskade könsklyftor.
Och sen detta med att alla tjejer som inte har en bästa killkompis (killkompis? Varför inte bara vän?) känner sig lite mindre hippa än de som har en. Det är på något vis ännu ett sätt att förminska tjejer, att få dem (oss?) att känna sig lite mindre värda. Det anses coolt att hänga med killar därför att killar i allmänhet anses vara coolare. Hon som bara har tjejkompisar har missat något bara för att hon inte har prickat in båda könen, och det blir fullständigt ovidkommande huruvida vännerna, oavsett reproduktiva organ, är fantastiska, peppande människor eller ej.
Vet ni vilka jag helst umgås med? Människor som gör mig glad, som är intelligenta och roliga och som kan ge mig råd och tips och nya perspektiv. Det är inte coolt – i brist på ett bättre ord – att hänga med killar. Men det är inte coolt att hänga med tjejer heller. Det är coolt att hänga med bra människor, och att inte göra någon skillnad på deras könstillhörighet. Punkt.
Hej mina fina! Nu är jag plötsligt hemma igen. Eskilstuna var mulet och kallt som sjutton, men mysigt ändå. (Fast hur tråkig var inte Melodifestivalen?)
I onsdags började jag ju lite trevande med en ny rutin, att fotografera & visa er allt jag äter under en dag. Ni verkar ju milt positiva, så det fortsätter vi med tycker jag. Men jag tar ju inte bara kort på det jag äter på onsdagar! Här är några andra foton, mer eller mindre nytagna, på sånt jag ätit.
Jag gissar att det här är delar av ett bananbröd jag gjorde för ett tag sen (kan det ha varit detta?) med icke-smör & mandelsmör, och en blodapelsin. Det skulle vara spännande att räkna hur många blodapelsiner jag har ätit i vinter. Och hur många bananbröd.
Polenta – majsgröt – med ungefär en liter bjäst i, & avocado, granatäppelsirap & örtsalt. Innan ni reagerar som min vän Mimmi (”uääääh vad äckligt äter du sirap med avocado uäääääh”) ska jag kanske säga att granatäppelsirap inte som vanlig sockersirap, utan mer som trögflytande granatäppeljuice, syrlig & hemskt god förstås. Med det sagt skrapade jag bort det mesta av den. Det passar bättre i salladsdressingar.
Ni vet kanske om min fäbless för att äta mat ur muggar. Hos min mamma är det fullt accepterat beteende, men min låtsasmamma blir inte lika glad när jag smutsar ner hennes fina rosenkoppar med gröt och diverse andra substanser. Därför kan jag bara göra det på helgmorgnar, när hon sover & jag är uppe med tuppen. Så det gör jag! På bilden syns gröt på havrekross, med bananbitar och kanelmandelsmör. (Hoppas att Linda inte läser det här. Förlåt, Linda, om du gör det.)
Min pappa är väldigt duktig på att göra kaffe, och trots att både han och jag vet att jag inte tål det särskilt bra – jag känner inte av det medan jag dricker, men det blir verkligen stört omöjligt att sova – försöker han ibland locka mig med en kopp. Ibland ger jag efter. Som när han har gjort en kopp espresso och jag värmer & skummar havremjölk, och sen strör kardemumma & rårörsocker över. Jag brukar inte ångra mig. Förrän jag ska sova.
På min mammas födelsedag åt vi sushi. Det var inte den godaste sushi jag ätit, för det är Okinawa Sushi på Krukmakargatans, eller kanske East West Sushis i Örebro, men sushi är ju ändå sushi. Och det är ju väldigt gott.
Till Eskilstuna hade jag med mig diverse matrelaterade saker, mer för att jag tycker om att känna mig säker än för att det verkligen behövdes. Detta var någon sorts fika-lunch-variant, & den bestod av en havre-dadel-kanelruta (med mandelmjöl istället för kokosflingor), otroligt mjuka torkade fikon, en lite kantstött blodapelsin & väldigt mörk choklad. Jag har inte bakat på hela veckan, & i princip bara intagit smoothies och sallader, så havrerutorna kändes nästan dekadenta i all sin osockrade havrighet. Övriga delar av familjen sa ”mja, de känns ju nyttiga”. Där har ni min matuppfattning.
Jag är glad att kunna meddela att jag nu ligger i fas med mina matbilder. & nu ska jag gå på en promenad. Puss!
Idag packar jag ner lite böcker & tepåsar och åker till Eskilstuna. Där bor min morfar, & där ska jag hänga tills imorgon, titta på Melodifestivalen och fira min mammas födelsedag ungefär. (Jag tittar på Melodifestivalen för att få se Gina, okej!!! Och för att de kanske kommer visa klipp med Loreen. Älskar Loreen.)
När jag skulle ta bilden ovan hade jag så svårt att göra någon sorts kameramin, jag tar verkligen aldrig bilder på mig själv längre så jag har blivit helt ovan. Vulcanhälsningen var liksom det bästa jag kunde komma på. Det här var en annan, potentiell min.
Vet ni vad, det var nog bara det jag ville säga. Förutom att Obiter Dictum har börjat igen, och jag är inte ens i närheten av ikapp, så jag kommer behöva lyssna på de nya avsnitten i efterhand. Och det senaste Portlandia kommer idag och jag kommer inte kunna se det förrän imorgon. Och jag har inte kunnat börja på något nytt efter att jag läste ut The Secret History, för ingenting kommer ens nära den i kvalitet, jag är helt litteraturblasé. Förutom när det gäller Daniil Charms.
Okej. Nu har jag inget mer att säga. Eller, jo, det har jag förstås, men jag har ingen tid att skriva det. Snart går vårt tåg. Hjärtan!
Om ni hänger med i matbloggssvängen vet ni kanske att det finns en sorts meme vid namn What I Ate Wednesday, som helt enkelt går ut på att fotografera & berätta om allt man ätit under en hel (ons)dag. Det är en fin grej, tycker jag. Vi provar!
Igår föll det sig så vackert att jag, lite oväntat, fick ledigt en hel dag, och utnyttjade den förstås på bästa sätt: jag åt, och tittade på tv-serier.
Jag misslyckades med de förhållandevis enkla instruktionerna redan från början, genom att glömma att fotografera de två muggar vatten jag drack före frukost. Som tur är var de inte så spännande – föreställ er en mugg varmt vatten med citronjuice och lite för mycket cayennepeppar, och en med äppelcidervinäger och isbitar. Det är vad jag sysslar med varje morgon.
Men! Sen kom jag ihåg. Ovan ser ni en smoothie på två nävar bladspenat, ett par deciliter ekologisk sojamjölk (jag vet! konstigt! det var det enda vi hade hemma!), en halv banan, lite blåbär, en matsked mandelsmör & en med krossade linfrön. Min mamma och syster rusar ut ur köket med händerna över huvudet så fort jag börjar slamra med delarna till mixern, men det är värt det. För mig, alltså. För dem är det bara jobbigt.
Vid elva-tiden bestämde jag mig för att ta en promenad, men halvvägs till skogen insåg jag att 1, jag hade glömt min halsduk, och 2, det blåste upp till snöstorm. Så jag gick hem och kokade quinoa istället. Sen rostade jag brysselkål, och åt den med min ömma moders persiljepesto och tomatsås som ser misstänkt mycket ut som ketchup på fotot. Jag lovar, det är inte ketchup. Jag äter inte quinoa med ketchup. Okej.
Jag tror att det var gott – jag åt en till portion, dock ofotograferad, så det måste det varit – men ska jag vara sanningsenlig minns jag inte så mycket. Jag var fullt upptagen med att salivera över Carrie Brownstein i Portlandia. Vilket jag för övrigt gjorde hela eftermiddagen, så nu har jag sett alla 11 avsnitt. One Moore Episode var det bästa, om ni undrar!
Någonstans under eftermiddagen åt jag ett äpple med mandelsmör, och strax efter det ett antal dadlar med mandelsmör. Jag gillar mandelsmör, trots att jag var för upptagen med att googla på ”carrie brownstein bisexual” för att hinna fotografera. Det har varit en krävande dag, hörni.
Vilken katastrofal bild! Det insåg jag dock inte förrän långt senare (läs: när allt var uppätet), så ni får helt enkelt acceptera den. Min mamma lagade maten, vilket ju alltid är lite av en befrielse, även fast jag älskar det. Vi åt kikärtsbiffar, gräddsås utan grädde, ugnsstekt potatis + pärllök, och ruccola-gurka-paprika-sallad. Om jag vore amerikan skulle jag beskriva det som ”ultimate comfort food”, men det är jag ju inte, så vi kan nöja oss med att det var väldigt gott.
Och det, kära vänner, var (ungefär) vad jag åt denna onsdag. Stoppa in sisådär åtta koppar te mellan varje måltid, så har ni den fullständiga bilden framför er. Jag tänkte fota dem också, men insåg att jag antagligen skulle bli skyldig till ganska många kraschade datorer.
Så: vad säger ni? Tycker ni att jag ska fortsätta med dessa inlägg? De kommer ju liksom dagen efter, men det kanske inte gör så mycket. Eller tycker ni bara att jag ska bespara er mina felfokuserade instagrambilder tills jag har köpt en riktig kamera? Alla åsikter och tips är välkomna, förstås. Kärlek!
Det är tisdag igen! Vilket förstås innebär att det är dags för trevliga saker. Är vi redo?
♥ att göra klart läxor i tid ♥ Downton Abbey, trots att andra säsongen är mycket dystrare ♥ att min bokhylla börjar bli full; det är lite oroväckande för var sjutton ska jag göra av alla böcker, men ändå fint för, ni vet, jag har mycket bra böcker ♥ väl utvalda delar av Glee; jag tittade på de två senaste avsnitten häromdagen efter att ha skjutit upp det i en evighet, och även fast de innehöll en hel del mer eller mindre idiotiska grejer var det ändå lite som var fint ♥ drömtydning på psykologin ♥ soliga promenader med fina människor ♥ varm choklad ♥ de ungefär sjuttiotre tv-serier jag blivit tipsad om från olika håll den senaste tiden, som jag någon gång snart ska sätta mig ner och undersöka (några av dem är Portlandia, Fringe & Rubicon) ♥ att hinna läsa! ♥ scandifoodie ♥ mitt nästa bakprojekt: semlor (såklart!) ♥
♥ det tursamma faktum att ingen (än så länge) har sagt upp kontakten på grund av min nya frisyr – jag klippte mig häromdagen och det blev alldeles för kort, och mina polisonger & min långa, tjocka lugg är borta; min vän Felicia sa ”jag kan inte acceptera att du inte ser ut som en vulcan längre!” ♥ att fina A-K på swell inte slutat blogga ♥ Fridas, Heddas & min bättre-matvanor-vecka; förra veckan åt jag i princip uteslutande pasta, bröd och vitt ris, och jesus vad jag inte mår bra av det – men som tur är har jag ganska små svårigheter med att börja äta stora mängder råa grönsaker igen ♥ Palmyra i Årsta, Stockholms bästa falafel & hummus, på riktigt ♥ att vara klar med stora skolprojekt & kunna tänka på andra saker igen ♥ att det börjar ljusna på morgnarna! ♥ att jag ska på den feministiska kören ikväll, med en väldigt fin människa, & att jag har längtat hela veckan.
Nu är det er tur! Snälla, söta, rara människor: skriv era allra finaste saker, alla magpirrande händelser och gosiga personer, alla glödlampskloka idéer och dödsunderhållande böcker/filmer/tv-serier/pjäser/bloggar/upplevelser. Hoppas ni har många. Puss!
Jag måste erkänna en sak för er.
Jag duschar inte varje dag. Jag duschar inte ens varannan dag. Inte för att jag håller så noga koll, men jag skulle uppskatta att jag duschar en eller ett par gånger i veckan.Och jag är ren ändå.
Det är ju otroligt konstigt, egentligen. Förr badade man kanske ett par gånger om året, trots att man vareviga dag jobbade på åkern i sitt anletes svett. Nuförtiden sitter de flesta still precis hela dagarna, för att sen gå hem och duscha av sig – tja, vilken smuts då?
Faktum är att det bara är onödigt att duscha och bada och tvätta sig så mycket som vi gör idag. Det torkar ut huden, är väldigt, väldigt resursslösande – jämför 180 liter vatten för en kvarts dusch en gång i veckan (vilket ju i sig är väldigt mycket vatten), med 1260 liter för en kvarts dusch sju gånger per vecka – och tar dessutom så himla lång tid. Hur hittar man egentligen all denna tid till att duscha, dag ut och dag in?
Duscha inte så jäkla ofta, hörni. Ni är rena och fina ändå.
Puss!
Jag gjorde ett nytt mandelsmör häromdagen. Det är lite lättare att göra än mitt vintermandelsmör (som förvisso är värt lite kladd och besvär), men ändå väldigt, väldigt gott.
Kanelmandelsmör
3 dl mandlar (~200 g)
1 tsk kanel
1 msk rårörsocker/sucanat/muscovado
1/4 tsk fint havssalt
1. Rosta mandlarna i ugnen, 150 C°, i sisådär 20 minuter. Låt svalna ungefär 10 minuter innan nästa steg.
2. Häll dem i en matberedare och kör, på högsta hastighet, tills de blivit till en jämn smet. Det tar ett bra tag, sådär 10-15 minuter, och ibland kan man behöva stoppa och skrapa ner mandelkross från sidorna.
3. Tillsätt övriga ingredienser, och matbered ytterligare en liten stund, tills smöret är blandat och, tja, smörigt. Det är viktigt att inte slänga ner kryddorna tillsammans med mandlarna från första början, då funkar det nämligen inte!
4. Förvara i en glasburk, förslagsvis i kylskåp, så lär det hålla sig ett bra tag. Inte för att det skulle hinna bli dåligt innan någon okänd person som definitivt inte är du ätit upp det.
Idag slutade jag vid halv elva, och imorgon har jag friluftsdag vilket i praktiken innebär att jag är ledig, så jag har som någon sorts minihelg just nu. Och minihelger är ju, som bekant, väldigt trevliga. Egentligen borde jag nog studera, men jag planerar mest att koka körsbärssylt och läsa Donna Tartts The Little Friend, i ett desperat försök att återskapa The Secret History-stämning i mig. Jag hade glömt hur otroligt ensamt och sorgligt den slutar, och hur fantastiskt bra den är. Läs den! Jag lovar att stryka er över håret och säga att allt kommer ordna sig när ni är färdiga. Om ni också lovar. Puss!
♥ att åka skridskor för första gången på flera år, och inte vara så himla bra men det gör inget för man har någon fin att stödja sig på (och att fika & kyssas med efteråt) ♥ The Secret History av Donna Tartt, jag läser om den nu & den är lika oerhört, ofattbart bra den här gången som förra ♥ Saltå Kvarns havrekross, vet inte om ni förstår lyckan i detta men HALLÅ, det är ju en svensk motsvarighet till steel cut oats! Som jag letat efter i all evinnerlighet, och till och med bett en vän köpa med sig från USA, & som nu plötsligt dykt upp bara sådär! ♥ att min recension av Cirkeln är citerad på omslaget till den norska utgåvan, hur roligt är inte det? ♥ Stockholms feministiska kör ♥ Downton Abbey & Battlestar Galactica, inte särskilt lika men mina bästa tv-serier nu iallafall ♥
♥ roliga & värda lektioner, som vår samhällskunskap igår när ingen ville sluta diskutera S-krisen & Juholt & medias roll, sånt gör mig så glad ♥ bonobo-apor, åh, de är världens bästa; varför kunde vi inte bygga ett samhälle mer som deras? ♥ Obiter Dictum såklart, så himla smarta & roliga alltid ♥ Pukkas vaniljchaite ♥ att lära sig nya saker ♥ torkade fikon, kanelmandelsmör (recept kommer!) och blodapelsiner ♥ mina systrar ♥ Granits kaffedoftande tvål, och att ingredienserna får godkänt till och med av mig ♥ Södras öppna hus i förra veckan, ibland glömmer jag vilken mysig skola jag faktiskt går på ♥ långa kramar ♥ kardemummakaffe ♥ när det är sol ute och det droppar från taken och man bara går & går & går och vill aldrig stanna för att allt är så fint ♥ och slutligen, att jag ska träffa en person idag som jag tycker så himla mycket om ♥
Nu är det er tur! Skriv era finaste, roligaste, mysigaste, allra trevligaste saker. Själv ska jag koka havrekross. Puss!
