Punkelikat! » film

Sötpotatissoppa och filmprat

Greta — Sun, 30 Oct 2011 17:59:51 +0000

Om ni har läst min blogg ett tag vet ni säkert att jag aldrig förstått soppa. Jag blir inte mätt, det smakar likadant hela tiden, det är tråkigt att inte få tugga (fast märkligt nog har jag ju inga problem med smoothies) och dessutom ser det så ledset ut.
Och så är det ändå ett sopprecept ni får idag.
Faktum är att jag ätit soppa två gånger den här veckan, och tyckt om det båda gångerna. Kanske håller jag på att förvandlas till en soppförespråkare. Eller inte.
Här är iallafall den jag åt idag.

Indisk sötpotatissoppa, för två

1 stor sötpotatis
1 msk kokosolja/olivolja/annan olja
1-2 tsk currypulver
1/2 tsk garam masala
2 vitlöksklyftor
1/4 tsk salt
1 burk kokosmjölk (ingen jäkla ”lätt”-version, kom igen)
ev. lite vatten/grönsaksbuljong
färsk koriander

1. Skär sötpotatisen i två halvor (eller i mindre tärningar om du har lust) och rosta den – insmord med oljan och kryddorna – i ugnen, på 200° C. Det tar kanske 40 minuter för halvor och 30 för tärningar, kolla ibland så att de inte blir för brända eller för mosiga.
2. Mixa sötpotatisen tillsammans med kokosmjölken och eventuellt vattnet, i en mixer som tål varma saker eller med en stavmixer. Smaka av.
3. Häll upp i skålar och toppa med färsk koriander och kanske något annat – jag använde hirs för jag hade enorma mängder hirs över, men man kan ta något annat gryn, eller kanske kikärter, eller kanske (ja) avocado. Servera.

Förutom soppätning har jag idag roat mig med att gå på bio med min kära vän Moa. Vi såg Midnight in Paris, som faktiskt var hemskt hemskt mysig. Gångerna jag sett amerikanska romcoms på bio kan räknas på Ser Davos Seaworths vänstra hand (den som förstår parallellen kan få bli min för evigt, tack), men åh vad det var skönt att få göra det. Dessutom är det fantastiskt mycket fina 20-talshårbonader, och man får se Adrien Brody som Dalí och Marion Cotillard som Picassos älskarinna. Ja tack. Både jag och Moa var så himla glada och varma när vi kom ut från biografen, och det behövde jag verkligen. Så det var fint.
Imorgon ska jag jobba på Palatset, det blir också trevligt. Puss på er.

Om en ny frisyr, Grease-soundtracket och Black Swan

Greta — Thu, 28 Jul 2011 11:13:20 +0000

När ungefär 97% av min bekantskapskrets är på Emmaboda kände jag att jag ska väl också få ha något roligt hemma i stan. Så jag klippte av mig håret. Eller rättare sagt, en hemskt söt frisör i second hand-klänning klippte av mig håret till tonerna av filmmusiken till Grease. Det är för övrigt väldigt bra filmmusik. Och nu är jag plötsligt korthårig! Det känns bra, tycker jag. Det känns faktiskt väldigt bra. Förutom att jag just nu, i denna värme, svettas så att den noga fönade luggen lockar sig. Men så kan det vara.
Igårkväll såg jag Black Swan tillsammans med min mamma och syster. Gud vilken läskig film det var. Jag visste att den skulle vara läskig men inte så, jag var helt skräckslagen resten av kvällen, trodde att det skulle börja växa vingar på mig och att mina tavlor och affischer skulle gråtsucka i mörkret när jag gått och lagt mig. Med det sagt var det förstås en väldigt bra film, jag tyckte hemskt mycket om den. Fast jag förstod inte hur den gamla prima ballerinan kan ha varit Winona Ryder – jag var helt övertygad om att hon spelades av en mycket äldre kvinna! Knäppt. Men det var verkligen en hjärtknipande spännande och vacker film, så se den, hörni.
Nu ska jag känna lite mer på mitt hår (det är så lite!) och äta lunch. Puss!

A Single Man

Greta — Wed, 16 Jun 2010 08:41:09 +0000

Igår såg jag A Single Man, jag orkade inte vänta längre. Och åh. Vad fin den var. Jag älskar Colin Firth och jag älskarälskarälskar Matthew Goode och jag älskar allas kläder och att det är så galet snyggt filmat och dessutom vet ni ju att jag aldrig kan motstå något som har med vuxna homosexuella män att göra. Ja. Det var en bra film. Ni borde se den, om ni inte redan har gjort det.

(Lite fler än) 5 filmtips

Greta — Thu, 29 Apr 2010 06:29:44 +0000

The Boat That Rocked. Åh, vilken film. Feel-good ända ut i fingertopparna, men vem vill inte feela good ibland? Dessutom i så fantastiskt fin sent 60-tals-förpackning att man inte kan låta bli att smälta. Om man har möjlighet måste man se de bortklippta scenerna i extramaterialet, som är det bästa av allt. Jag hade Midnight Mark som bakgrundsbild på mobilen i månader efter att jag sett den.

Ondskan. Även känd som Den Enda Bra Svenska Filmen I Modern Tid (Förutom Tjenare Kungen). Jag älskar älskar älskar boken, och filmen är nästan ännu bättre. Alla skådespelare är så otroligt riktiga. Om man inte har sett den så måste man göra det, på stört.

Dirty Dancing. Min favoritfilm sen lågstadiet. Det är allt jag har att säga. (Musiken!!!)

Fish Tank. Efter att jag hade sett den, kunde jag inte tänka på något annat. I tre veckors tid. Det var som att den nästlade sig in i mitt huvud i biosalongen, och stannade där. Egentligen har den inte kommit ut än, utan mer lagt sig till rätta där inne. Och så är det för ganska många jag har pratat med. En del av våra hjärnor heter numera Fish Tank-hjärnan. Det är helt okej. Hemskt svår film att se, men så oerhört värd det.

Goodbye Lenin. Inte bara för att jag är sjukligt intresserad av efterkrigstiden och Berlinmurens fall, även om det med största säkerhet spelar in. Utan för att alla skådespelare känns som riktiga människor, pinsamma och arga och glada och livrädda. Jag tycker så mycket om den. Yann Tiersen har förresten gjort musiken, och den är så galet fin. Lyssna!

Nämnvärda: Howl’s Moving Castle, Royal Tenenbaums, Sagan om Ringen (för den bästa filmscenen i världshistorien), Becoming Jane, Control, Sherlock Holmes

Det var mina, det! Vilka är era bästa filmtips?

Filmrecension: Where The Wild Things Are

Greta — Sat, 20 Feb 2010 08:57:38 +0000

Igår såg jag Where The Wild Things Are på bio.

Åh.

Den var – ni vet vilket ord jag tänker använda – fantastisk. Verkligen. Jag älskade den.

Ni kanske läste boken när ni var små? Min mamma säger att jag gjorde det, men jag minns inte. Därför kan jag inte jämföra filmen med boken, men jag ska försöka berätta så gott det går.

Filmen handlar om lilla Max, som drömmer om äventyr och kan berätta fantastiska sagor. Efter ett bråk med sin mamma springer han hemifrån och hamnar såsmåningom i en båt. Han seglar och seglar och seglar och till slut ser han en ö. Han går i land. Och upptäcker att det på ön bor stora, lurviga varelser. Äventyr!

Jag tänker inte berätta mer om handlingen, men jag kan säga såhär: SE DEN. För Guds skull. Det finns inget som inte är bra. Miljöerna är så vackra att man drar efter andan, vildingarna är så komplexa och gulliga/läskiga, och Max Records (han heter så!) som spelar Max är alldeles underbar. Han kommer att gå långt. (Och bli hemskt snygg.)

Soundtracket är som en historia i sig. Min vän Clara-Stina spelade det för mig häromdagen, och jag blev stum. Oj. Verkligen så: oj. Så här ska alla soundtrack vara. Man kan lyssna på det utan att ha sett filmen och ändå förstå precis hur den är. Gör det.

Det är faktiskt en ganska sorglig film. Jag tror att det ordet jag vill använda är vemodig. Man känner sig alldeles varm och suddig inombords, men det är inte feel-good-film-känslan. Det är en annan, Where The Wild Things Are-känsla.

Trevliga Saker på Tisdagar, 16/2-10

Greta — Tue, 16 Feb 2010 05:35:27 +0000

Becoming Jane. Egentligen vill jag inte skriva upp något annat på den här listan. Inget kan ens jämföra sig med den här fantastiska, underbara, otroliga, jord-omskakande filmen. Så himla… Jag dör. Åh. Jag blir alldeles skakig. Ni vet när en film är så bra att man vill se om den så fort eftertexterna böjar rulla? Ja? Jag ville se om Becoming Jane redan innan jag hade sett den. Dessutom är James McAvoy något av det allra snyggaste jag sett.
Den gick alltså på 4an i lördags kväll och handlar om Jane Austen och hennes livs kärlek. Anne Hathaway spelar Jane och hon är så vacker att man bara smäller av.

Jane Austens Northanger Abbey. När jag hade sett ovan nämnda film kom jag på att det ju är skamligt att jag inte läst en enda bok av huvudpersonen. Så jag gick till mitt tredje hem, skolbiblioteket, och lånade hennes första bok. Än så länge tycker jag att den verkar hemskt fin (även om romanhjältinnans förälskelse än så länge inte mäter sig med, host, Tom Lefroy).

Att yogan har börjat igen! Hurra, hurra! Första gången var igår kväll och det var så skönt. Jag har saknat den. Nu när jag har lärt mig att faktiskt göra något av meditations-tiden istället för att ligga och tänka ”inte somna, inte somna” är den ju ganska vettig.

How To Be Remarkable. En e-book med massa tips på hur man är remarkable. Hemskt snygg är den, om jag får säga vad jag tycker. Jag har inte hunnit läsa igenom hela men den verkar väldigt bra.

Nämnvärt: #radicalselflove; James McAvoy; att det är två och en halv vecka kvar till Paris!; hundtandsmönster; ögonbryn; Glee Cast – Defying Gravity; James McAvoy; rött läppstift; översovningsplaner; bioplaner; linsgryta; min dagbok/skrivbok/klippbok; grönt te; fina citat; raggsockor; science fiction-drömmar; alla era gulliga blogginläggstips! vilken tur att ni har så många idéer!; skrapkartong; arabiska; James McAvoy…

Det var min, aningen tjatiga, lista. Nu till det roliga: era versioner! De får vara hur långa eller korta de vill, ni får skriva dem var ni vill och hur ni vill, men det är förstås trevligt om ni kan säga något litet här iallafall. Det kan vara svårt, men försök! Jag lovar att det blir lättare efter ett tag. Sätt igång!

Se Avatar på bio!

Greta — Sat, 26 Dec 2009 18:30:52 +0000

Oj. Oj. Oj. Idag såg jag Avatar på bio. Och jag må vara partisk, science fiction-fan som jag ju är, men herregud vilken bra film. Gå och se den. Så snart som möjligt. Jag har aldrig gråtit så mycket till en film förut. Jag var allvarligt talat blöt i hela ansiktet (och i sjalen). Jag grät oavbrutet den sista timmen eller så. Det är en väldigt lång film, men det kändes inte ens. Den hade kunnat vara ännu längre. Den hade kunnat hålla på hela natten, tack. Min fina vän Clara har skrivit en utförlig recension här, men jag tänker nöja mig nu. Kanske gå och gråta en stund till.

Om filmen Helvetica

Greta — Sun, 20 Dec 2009 11:37:15 +0000

Häromdagen såg jag en film om typsnittet Helvetica. Det var John som brände den åt mig – han delar nämligen min kärlek till detta fantastiska typsnitt.
Filmen innehåller intervjuer med folk som älskar Helvetica, folk som avskyr Helvetica, folk som egentligen inte har någon åsikt om Helvetica och som det är oklart varför de tog med i filmen. Det handlar egentligen mer om typsnitt och grafisk design i stort, men det kretsar såklart kring det snyggaste typsnittet i världen.
Min mamma skrattade när jag sa att jag hade sett den här filmen. Hon tycker att jag är en nörd. Men jag tycker jag är ganska cool jag.

Vilket är ert favorittypsnitt? Har ni ett som ni alltid använder eller brukar ni växla? Jag måste erkänna att trots min kärlek till Helvetica så är det inte det bästa att använda i längre texter. Det är snyggast såhär.

Skriv: Film

Greta — Fri, 18 Dec 2009 07:19:20 +0000

Om ungefär 3 timmar har jag lov! Och säkerligen många av er också. Som vi har längtat efter detta. Det har varit en trevlig tisdagssak sen i september ungefär. Ja jesus ja.
Nu till dagens ämne! Som jag säkert har nämnt flera gånger är inte jag något enormt fan av film. Jag tycker om mina böcker och mina tv-serieboxar, och ibland hyr jag kanske någon gammal science fiction-film eller ser om Sagan om Ringen. Men jag har flera personer runtom mig som nästan ser en film om dagen. Hur galet är inte det? De har sett ALLT. Man kan fråga dem om vadsomhelst, de vet det. Riktiga filmgeeks är vad de är.
Är ni också såna? Eller är ni mer som jag? Hur ska en bra film vara? Vilken är den bästa film ni sett? Kan ni inte tipsa mig om lite filmer? Jag lovar att jag ska försöka se dem. Såsmåningom.
Skriv nu, mina vänner! Och ha det så roligt!

The Boat That Rocked – kanske den bästa filmen jag sett

Greta — Sun, 18 Oct 2009 18:23:52 +0000

I förrgår såg jag en film jag inte sett förut. Jag undrar verkligen varför.
Den hette The Boat That Rocked och var något av det allra vackraste jag sett i filmväg.
Jag brukar säga att jag egentligen inte är så intresserad av film, att jag är mer av en tv-seriemänniska. Men ibland ser jag filmer som får mig att ändra åsikt i den frågan. Och den här var en av dem.
För det första är musiken fantastisk. För det andra har alla, särskilt tjejerna, så fantastiskt fina kläder. Och för det tredje är det helt enkelt en film som ni måste se för att förstå hur bra den är.
Den handlar om ett brittiskt piratradioskepp på 60-talet, och om hur den brittiska regeringen försöker stoppa skeppet, och alla andra som sänder piratradio, från att göra detta. En ung man vid namn Carl blir skickad till skeppet när hans skola relegerar honom, och där hittar han vänner, kärlek och något annat som han har saknat i hela sitt liv.
Om ni inte är övertygade än, så titta på de här bilderna.

Den sista bilden är på Midnight Mark aka Tom Wisdom. Tänk om man hette det i efternamn. Wisdom, alltså. Plötsligt känns inte Thurfjell jättecoolt längre.
Men nu kom jag ifrån ämnet, mina vänner. Ni MÅSTE se den här filmen. Om inte annat för att Midnight Mark är något av det sexigaste… Ja. Med betoning på att det är rollfiguren Mark som är sexig, inte skådespelaren egentligen.
Som avslutning vill jag bara säga: Förlåt, Hedda. Förlåt för att jag sa att Tom Sturridge (som spelar huvudpersonen) inte var snygg. Han är väldigt snygg. Inte snyggare än Mark. Men snygg.
Nu har vi pratat klart om de snygga skådespelarna. Nu ser ni filmen allihopa, okej? Och om ni redan har sett den, vad tyckte ni om den? Tyckte ni inte att Mark var sexig? Va? Tyckte ni inte det? Säg inte att ni inte tyckte det?