Jag åt enorma mängder frukt till frukost, som ni ju kan se. Bästa sommarfrukosten någonsin när det finns så himla mycket bär och frukt att plocka (och att köpa förstås). Körsbär har varit ett stående inslag, eftersom någon (…) envisades med att plocka sammanlagt tiotals liter med en enda tanke i huvudet: inget får gå till spillo.

Vissa särskilt regniga dagar (läs: dagar då jag var trött på körsbär) åt jag gröt istället. Det är också fint. I närheten av mitt ena landställe ligger ett litet samhälle vid namn Mellösa, där det finns en bigård och med det gott om honung. Jag köpte honung smaksatt med ingefära… och detta himmelrike kan ni se på den sista bilden.

Kung Markattas bröd är de bästa som finns, det säger jag er. Här är deras linfröbröd med diverse andra det-bästa-som-finns-saker. Luncher när resten av min familj äter yoghurt är fixade för alltid.

Mellanmål/efterrätt såg nästan alltid ut såhär. Ser nästan alltid ut såhär, förresten. Äpplen, nötsmör (he-he), kanel & choklad om jag har tur. På den sista bilden syns mitt senaste fynd, karamelliserad ingefära. Alltså. För gott. Vill inte tänka på vad som kommer hända när min (andra) påse är slut. Måste jag köpa den jättejättedyra på Cajsa Warg då?

Ibland såg mellanmål/efterrätt ut såhär! Det är det här receptet jag bakade efter, men med körsbär istället för jordgubbar och blåbär. De var goda, men när jag ändrade receptet lite och gjorde dem igen blev de väldigt mycket bättre. Byt ut lite av äppelmoset mot olja om ni provar, och låt bärblandningen koka en liten stund innan ni blandar i majsmjölet (jag använde potatismjöl), så ska ni se allt allt blir bra. Gud vad krångligt det lät nu. Jag lovar att de är hur enkla som helst att göra, särskilt om man inte mixar havregrynen utan bara använder dem hela.

Middagar! Som ni kan se var det mest sallader. Sallader är bra. Eh. Men på riktigt, det är verkligen ett under att jag inte blir trött på babyspenat och linser och paprika – men det blir jag inte. (Jo, lite trött är jag faktiskt på paprika.) Jag grillade squash när min far grillade korv, åt hirs när de andra åt pasta och kidneybönor när pappa och syster åt musslor. Och jag trivdes.

Men den bästa middagen sparade jag till sist. Varje gång jag och min familj är i Örebro brukar vi gå till den bästa restaurangen i världen, East West Sushi. På riktigt, om ni är i Örebro, gå dit. Och ja, ni ser rätt, jag åt getost till förrätt. Som ni kanske minns slutade jag äta mjölkprodukter främst av hälsoskäl, då jag misstänkte att min kropp inte tålde dem och gjorde mig ständigt sjuk. Jag tänker inte börja hälla i mig mellanmjölk för att testa mitt immunförsvar, men om det är något jag saknat är det getost, och jag tänkte att jag lika gärna kunde prova och se vad som hände. Vad som hände var att jag hade ont i magen hela följande dag, men det var värt det – jag höll på att börja gråta ner i tallriken för att det var så gott. Samma sak upprepades när min sushi kom in; vegetarisk med extra gomasallad. Jag bytte majonnäsen och bitarna jag misstänkte innehöll mjölk mot ännu mer av (min pappas) gomasallad, och min systers syrade rödkål. Åh. Mat får egentligen inte vara såhär god, det är skadligt för psyket. Till och med nu när jag ser bilderna blir jag nervös och börjar planera för framtida Örebroresor.

Gud vad det här tog lång tid att fixa ihop. Det är ju för sjutton lunchdags! Tur det, så hungrig som jag hunnit bli. Puss, fina.

Hej gulliga ni. Jag ska alldeles strax sätta mig i en bil och åka till landet för en natt, och jag tänkte bara att jag skulle säga det, så ni vet. Ni kan skriva upp det i era kalendrar och dagböcker, så har ni det förevigat.
Nej, men, det ska bli hemsk skönt att vara på landet faktiskt. Jag längtar alltid till landet såhär på våren (och på sommaren, och hösten, och vintern också egentligen) och nu ska vi dit. Dessutom har jag sett till att köpa mat så att jag klarar mig när resten av kollektivet äter lammstek & sånt. Phew.
Så – det är ungefär såhär mycket jag har tid att skriva. Nu ska jag packa ihop mina böcker och min frukt och åka. Hoppas er påsk blir fin, & tusen kramar till er.

Phew! Det där var quite a handful. Nu ska jag packa ner en miljon klänningar, platta luggen och åka till mamma. Senare ska jag träffa människorna jag ska åka till Italien med! Jag är lite nervös. Men mest glad. Säg någonting, är ni hemma, är ni utomlands, lever ni fortfarande?